mypattern

Sitter som ett litet barn och huttrar med en kopp te och kringlor efter en lång lek-timme. Hehe, jag och killen har ny tradition att vi hoppar i poolen varje kväll efter en promenad, för att svalka och njuta lite innan plugg. Det var några andra par där men vi var ensamma om att leka, hoppa, gå på händer och tävla medans de andra kollade på med en cigarett i handen! Herregud ... Så roligt att ha en kille som inte bryr sig om sådant, jag sa i min podcast att jag inte tycker om att leka men ibland måste jag erkänna att det finns mycket glädje i att fjanta runt och leta efter mynt på botten eller hålla andan under vattnet längst (jag vann en gång). Nu ska jag bädda ner mig i nytvättade lakan framför New Girl (har börjat kolla om, så himla roligt!) och skriva lite på en uppsats om Shakespeare. På tal om honom så har jag börjat fundera på att insallera ett litet bibliotek i något hörn där jag kan läsa manus och skiva. Ska man bli skådis måste man ha läst MASSOR av manus, jag läste en hel del när jag pluggade i Stockholm men det har varit dåligt på senaste! Därför tänkte jag se om jag kan hitta några billiga upplagor online och göra det till en grej ... 

Idag blev jag så arg på mig själv! Jag låg lite halvsovandes på bänken i klassrummet innan lektionen började, åt mini-kringlor med yoghurt-topping (MUMMA) och kollade flödet på Instagram. Då såg jag en sån där perfekt kropp ni vet, med lagom stora muskler och en allmänt häslosam kropp! Började då att tänka över hur dum jag är som inte tränar mer, slutar äta så mycket strunt och hoppa över att dricka så mycket onödigt vin - ALLTSÅ! Vilka idiotiska tankar! Jag tränar väl så mycket som jag vill, dessutom har jag så otroligt svårt att göra saker som jag inte känner för så jag kan aldrig träna om inte jag vill träna. Ofta blir det en lång promenad istället med musik som gör att jag tränar både kropp och själ. OCH att inte äta lite socker eller dricka vin? Vad får jag allt dumt ifrån? Ett glas vin till maten en tisdagskväll är ju svårslaget och lite socker mellan lektionerna har jag helt enkelt svårt att klara mig utan. IGEN - allt är en ekvation! Det finns inte en balans i att ha en sån kropp och leva det livet som jag vill leva. Alla prioriterar olika, många tycker säkert att lite vardagsvin är ovärt om man kan ha en fin kropp, eller skippar brödet till maten för att ha en snygg kropp, men inte jag. Därför blir jag arg när jag tänker så! Det tar alltid några sekunder innan jag kommer tillbaka till verkligheten också, hoppas att det är slutfjantat nu! Det handlar ju faktiskt bara om hur du mår på insidan och vad du utstrålar! Om mina prioriteringar ligger rätt, då är jag glad! Skulle jag tvinga mig själv att bygga hysteriska muskler och ge upp min livsstil - då skulle jag inte må bra! Dagliga promenader räcker gott för kropp och själ! Jag vet att jag har en liten kropp, men det finns ju alltid saker som man inte har men vill ha. Det känns som att när det kommer till kroppar så är vi aldrig nöjda! Därför är det väl roligare att träna fram en härlig insida, den håller ju längre också ;)! 

Hej kära ni,

Nu sitter jag på Starbucks med svidande ögon och ömma armar (ni vet som att man börjar bli sjuk). Nästa vecka ska allt i skolan vara inlämnat och jag försöker tappert att hinna med allting samtidigt som drömmarna om framtiden och nya projekt drar i mig och vill få attention. SNART! En producent/skådis som jag känner sedan länge skickar ett manus till mig nästa vecka som vi skrev för ett par år sedan, kanske kan bli roligt att sätta tänderna i det igen!

Jag tänkte på det här med alla citat som vi ser dagligen. Ett exempel nedan. Jag har ibland svårt att bli peppad av dem för att de kan låta så "hysteriska" och jag tänker ofta: det är omöjligt att göra varje dag till den mest fantastiska dagen eftersom rutiner och måsten ofta finns där. Jag förstår innebörden och meddelandet som försöker komma fram men ibland kan jag nästan bli obekväm istället för peppad. Hur får man varje dag att räknas - när det regnar och jag måste till skolan eller jobbet? Då blir jag istället arg på vissa av dessa citaten och tänker att livet inte fungerar så; man ska följa sina drömmar men inte inbilla sig att varje dag kommer att bli minnesvärd eller enastående. MEN då har jag istället börja tänka på alla småsaker som man kan göra. Inte saker som jag kanske minns nödvändigtvis eller som gör den dagen till den bästai mitt liv, men saker som får just den dagen att kännas speciell just då. Man gör en plan för framtiden, man köper en god kaffe, man tillåter sig att klä på sig en rolig tröja, man lär sig något nytt om världen, man lovar sig själv att aldrig ge upp, man tar en härlig promenad, man ringer en gammal vän, man dricker vin och samtalar med någon man älskar, man mailar ett bolag där man är intresserad att jobba, man spelar in en podcast (hehe) eller helt enkelt äter en god italiesk tapas buffé och slutar att tänka på löjliga kropsideal! 

Hej mina trogna bloggläsare! Jag hoppas att er sommar flyter på i en härlig stil och massor av minnen att längta tillbaka till! Jag kan inte förstå att jag ska hem om 10 dagar! Det är helt galet konstigt och stressande på ett sätt, jag har så otroligt mycket kvar i skolan och när jag väl kommer hem känns det som att jag kanske hinner slappna av för mycket ... 3 veckor är en kort tid egentligen men jag hoppas att det kommer att kännas lite avlsppande och att jag kan koppla bort hetsiga USA! Det är verkligen maskulin vs feminin kultur när man åker från USA till Sverige, det är ingenting jag hittar på utan fakta. Maskulina kulturer bryr sig om framgång, pengar och prylar medans en feminin kultur bryr sig om familjen, välmående och livsnjutning. Igen - detta är fakta. Så, därför är det väl inte så konstigt att många som bor här känner ett behov av att komma hem och slappna av lite, det kan bli väldigt hetsigt och hårt här i längden, även om det är vad jag vill så behövs en paus ibland. Ingen har semester på sommaren, det finns inga direkta årstider så därför är det liksom lika hetsigt hela tiden utan att man hinner andas ordentligt - men man vänjer sig nog tillslut ... Kul att så många har lyssnat på min podcast! Över 200! Superkul! Lördag kommer nästa! 
 

Så lustigt! Är det inte alltid så att när man lär sig ett nytt ord, får en insikt eller kunskap så kommer alltid situationer precis efter då man får användning av detta! Dock tror jag helt enkelt att man kanske är mer uppmärksam när allting är färskt i minnet eller så finns det en större mening med det ... Jag läste precis "It is hard to look forward into the future when part of you is still broken" och tog givetvis till mig det eftersom jag ser mig själv som väldigt nyläkt vad gäller min stora dröm - att skådespela. Jag pratade ju om försök i veckan och skrev att ibland vet jag inte om jag försökt tillräckligt eller helt enkelt bara ger upp, igår hade jag ett långt samtal med en nära släkting (morbror) angående de nya tankarna och känslorna. Efter att ha förklarat hur jag numera känner infor min framtid och att jag inte kan se mig själv INTE vara skådespelerska så sa jag till honom: "Jag har ju verkligen försökt det här med business, alltså verkligen försökt!". Vi båda var tysta en stund tills han sa: "Ja det har du verkligen gjort, verkligen". Jag menar jag har gjort ALLT för att göra hela grejen med business rolig! Första terminen bestämde jag mig för att börja föreläsa i mina business/marketing klasser - för att helt enkelt använda dem som min publik och på så sätt också stå lite på scen. Termin 2 var en period då jag sprang på väldigt mycket folk som ville att jag skulle vara modell, skådis, skriva texter och jag jobbade på distans från mitt jobb hemma i Sverige - denna termin var alltså mer inriktad till att skapa nätverk inom entertainment business och börja skriva en bok samtidigt som jag testade på att jobba på de tider då det passade mig (entreprenör-känsla). Termin tre började det att bli jobbigt att hålla emot den sovande tigern (skådis-Louise) som sakta vakade till liv så nu passade en flytt väldigt bra men jag tog framförallt tag i entreprenörs-ådran ännu hårdare för att göra ett sista djävligt försök att verkligen bli en businesswoman på riktigt; jag startade mitt bolag som vi kom ganska långt med inom träningskläder marknaden, vi fick patent och träffade investerare men blev tyvärr tvugna att lägga ner. Termin 4 började jag sakta ge in lite för tigern genom att skriva många texter, vara moderator på the Honors Conference och spenderade många dagar genom att bara sitta i teaterbyggnaden och titta. Längta. Sakna. Efter bra betyg i alla businessklasser och alla mina försök till att göra den linjen till någonting den inte är - börjar jag ge upp. Jag sa till min morbror att businesswoman ådran finns i mig; men min dröm är att bli skådis och produktutvecklare som kan åka runt och föreläsa om hur du framställer en produkt och vågar ta tag i dina drömmar. Han svarade då: "Ja, jag vet att det är det du vill och det behöver man ingen utbildning till - det är en naturlig talang som väldigt få har, en talang som jag beundrar". 
Vilket långt inlägg hörni, men ibland är det skönt att skriva av sig. Jag ville egentligen mest skriva lite om det citatet jag nämnde i början; ibland kan man inte komma fram för att en del inom dig vill inte ritkigt, då ska man inte ge upp utan försöka hitta vad det är och våga börja om! :-)

Nu sitter jag med en varm kopp vaniljte, tända ljus och droppande hår. Dagen började ganska dåligt eftersom jag var trött efter en lång natt med magvärk (den jag har varje månad), somnade i soffan i alldeles för många timmar efter skolan och var väldigt omotiverad för att öppna böckerna. DÅ sa jag till killen att vi skulle gå ut och gå - det hjälper ju alltid! Den krispiga luften sögs in i min torra kropp och benen kändes starka! Efter det hade vi ett gympass hemma och genomsvettiga i vår varma lägenhet bestämde vi oss för att hoppa i poolen i träningskläderna (kloret renar vattnet så jag tror inte att de andra i poolen blev så arga) ... UNDERBAR kväll och nu är jag motiverad till tusen! Pratade om vår tv som vi har varannan vecka i vårt rum (vi har två tv men tre rum, så den lite mindre flyttar vi runt) och då sa jag till Markus att vi borde ha den i vårt rum de veckorna då vi har en jobbig klass på onsdagar, som alltså bara är varannan vecka. Det är så roligt att jag alltid ska försöka fördela min ångest och jämna ut den, haha. Jag känner mig själv såpass väl att  jag vet när jag behöver göra det och det hjälper alltid! 

Rött idag:

 

Hej alla läsare! Jag hoppas att eran sommar flyter på bra! Känner att jag lagt ner mycket tid på annat senaste och inte bloggat så mycket som jag vill och skulle behöva - men jag hoppas att det blir bättre snart! Helgen har varit skön men lite rastlös ... Vi hade en otroligt härlig dejt på torsdagen men resten har varit ganska fyllt av sol eller god mat. Nu när jag blommat fram som en drömmare igen så har jag så mycket energi över till att se världen! Köpte en kjol till mig själv som tack för att jag genonförde denna podcast! En annan rolig sak är att alla i vårt hem har gjort om i sina sovrum! Det är så underbart härligt tycker jag - en ny miljö! Det började med storstädning och slutade med att Anton köpte helt ny inredning medans jag sprang upp och ner för trapporna för att hämta kuddar och filtar från soffan där nere - för att byta ut mot andra. Verkligen en härlig energi-kick att vakna upp till ett "nytt rum" jag vet inte varför jag och min bror alltid måste göra om lite hemma för att må bra; om det handlar om att vi flyttade runt som små eller om vår uppfostran helt enkelt visade det positiva i förändring? Vad det än må vara så är det alltid lika skönt! Har faktiskt gjort det lite som ett rum här i vårt sovrum - mitt rum. Jag vet att det inte är så snällt mot min pojkvän men ofta har inte han så många invändningar på hur det ser ut ... Jag kände att jag behövde en plats för mig själv, ett litet smink/skrivbord, en mysig säng med vackra kuddar (lite tjejiga kanske) och fina lyktor. Nu känner jag att jag kan vara här utan att bli störd över vad som händer där nere; detta är mitt spce och sakerna här inne är de finaste sakerna jag har - därför kan de övriga i huset grisa runt som de vill där nere bland de "allmäna" sakerna (även om de också är fina ...). Förstår ni? Hoppas det. Jag trycker på att man ska ha sitt egna space där man kan vara produktiv och bara tänka på sig själv!

Det är alltid sån boost att göra saker som man har pratat om att man ska göra: i detta fall en pod! Kul också att så många lyssnat redan! 111 st när jag kollade senast ... Till det som jag vill prata om: hur vet man när man försökt? Då pratar jag om mål och drömmar. Jag kan titta tillbaka lite ibland och undra om jag verkligen försökte, eller lurade jag mig bara det för att det var en lätt utväg? Det är nog en svår fråga att ställa sig själv men är man ärlig så brukar det komma fram ett svar. Vad hade jag kunnat göra mer? Vad är det som gör att jag lägger ner? Vad kan hända om jag fortsätter? Inga svåra frågor men ändå viktiga. Ibland undrar jag om jag ger upp för tidigt med saker och ting - företag, kurser, tavlor, ett träningspass, en utekväll som känns trist eller en maträtt som ser grå ut. Jag har bestämt mig för att alltid gp ett steg till när jag tror att det inte är någon ide att försöka mer! Hoppas att det går mot det positiva!

Idag: grillat och mysbricka i sängen!

Och där var fredagen slut. Huden är varm av solen och det goda vinet från vingården sipprar ner i strupen. Jag har precis publicerat min första podcast, vilket känns läskigt men väldigt kul. Jag vet att den inte är perfekt men jag vill inte hålla på att klippa tills den blir tråkig och kanske tappar lystern (om det finns någon). Det vore kul om ni gillade konceptet och mina tankebanor, jag älskar att prata om saker som jag funderar över men också att inspirera er. Imorgon kommer en man som ska värdera vår lägenhet och vår landlord, därför har jag städat som en tok ikväll och ska även fortsätta imorgon ... Skönt att inte plugga så mycket i helgen! Mycket tid till annat kul!

Ska måla tavlor med lupiner till hallen, träna zumba och måla om mitt lack på naglarna ... Här är min podcast för er som vill lyssna! Imorgon tänkte jag skriva lite om "att försöka" hur vet man att man verkligen har försökt?

Hej alla fina läsare! Ikväll har jag haft en otroligt lyckad dejt, med min kille. Vi har sippat på drinkar, ätit musselsoppa, goda stekar och skrattat men framörallt varit mycket djupa. Det finns nog ingenting jag älskar så mycket som att sitta ner med ett glas vin eller en drink och prata om djupa problem i samhället, mönster i människans beteende eller fördomar. Jag tror att våran generation är väldigt blottad vad gäller dessa typer av samalsämnen för att vi har en viss bakgrund och en viss framtid ... Vi har varit uppväxta på ett sätt som framtidens generation inte kommer att vara - vi har ett djup i oss som inte framtiden kanske kommer att ha; det märker jag när vi analyserar litteratur. Inte många av oss vet vad texterna är baserade på - historia, gamla berättelser och allmänbildning. Det är en läskig tanke vad som kommer att hända och hur framtidens barn kommer att ha det! Jag lyssar på Bruce Springsteen (som ett exempel) och känner ett djup - minnen - identitet; om man bara har spelat candy crush hela sitt liv så undrar jag om man kan ha samma djup? Vem vet ... Men vi kommer att få se. 

Hej! Hoppas att ni har en bra vecka. Idag har jag bara njutit av att drömma om skådespeleri, dansat zumba och kollat på vikings! Det kändes verkligen som att jag svettades bort massor av gammal förvirring, identitetsångest och saknad - jag känner mig så hel efter att min skådespeleri-ådra vaknade till liv på riktigt! På nytt född och med ett nytt vitt blad i handen. Svårt att förklara, men jag har faktiskt gjort en hel podd om min uppenbarelse (inte religöst menat) - håller just nu på att klippa och lägga in lite pausmusik, den blir 30 min lång och jag kommer att prata om olika vardagliga tankar och problem, inspirera (hoppas jag) och sprida skratt! Den heter Leva Loppan (efter mitt smeknamn), så håll utkik! 

Imorgon ska jag bli bjuden på dejt av min fina, längtar! Hörs imorgon! 

Är du trött på mitt tjat om mina karriärsmål så skippa detta ... Jag ska inte hålla på att tjata om mina olika karriärsval hela tiden men just nu mår jag bättre än någonsin. För första gången på länge är tårarna glädjetårar och det känns hoppfyllt att blicka frammåt. Ingenting är bestämt, jag läser fortfarnde Business men om jag vill byta spår till teatern; kan jag göra det fram tills nästa vårtermin! Tills dess har jag två majors: Business och Theatre Performance! När jag väl bestämt mig kommer det bara att bli en BA degree men det känns skönt att inte göra någonting förhastat - tidsmässigt spelar det ingen roll. Väljer jag teater kommer jag fortfarande att ha alla mina Business klasser i den Degreen som General Education klasser (de man väljer själv) vilket helt enkelt bara ger mig en väldigt spetsad teaterutbildning! (om jag nu väljer det). Entreprenör kan man ju också bli efter alla dessa klasser kontakter som jag fått, min dröm är nära .... En kandidat i business och en BA u acting! 

MEN det var inte det jag ville prata om! Jag säger ofta att det är viktigt och underbart att känna sig själv. Det finns ingen bättre känsla än att kunna tänka "Jaha, nu kommer denna känslan på grund av det, så därför gör jag nu såhär". Alla kanske inte har lika många känslor som hälsar på men jag har det och det är så fantastiskt att kunna stryra över sitt liv på detta sätt. Bara för att man känner sig själv och vet vart gränser går, hur man reagerar på vissa saker och hur man tar sig ur ångest - betyder inte det att man alltid vet VAD man vill. Lära känna sig själv gör man nog faktiskt allra bäst i de situationer då man INTE vet utan utforskar livet. Om man inte vill gå i terapi så tycker jag i alla fall att man kan fråga sig själv vad man känner lite då och då, - och varför man känner som man gör. Har du känt så innan? Vad hade hänt då? Vad skulle kunna hjälpa? Framförallt! Var inte rädd för att känna! Det är härligt att man har ett sånt känsloregister som hjälper till att sätta perspektiv och lära! :-) Ha en bra dag och njut av att DU är DU! 

Det blir mycket grill under varma dagar:

Hej! Ett tips till dig som hatar att gå upp tidigt på morgonen; locka dig med någonting! Jag vet inte hur männen i mitt hur kan gå upp och bara köra på med allt tråkigt, en känslomänniska som jag måste ha någonting att se fram emot! Jag går upp lockandes av en podcast, tänker på vilken frukost jag ska äta, tänder ljus och öppnar fönster, sätter mig vid mitt bord och fixar mig med frukost och kaffe vid min sida och en pod i högtalarna. Då blir det enklare! Det är också roligt om man är lite spänd på någonting eller ska göra sig fin - vill du kombinera? Jag hittade ett roligt knep på hur man kan få fina lockar över natten! Min video är tråkig och jag ser ut som ett vrak men ni ser i alla fall hur man gör! Resultatet efter 1 MINUT finns på fotot nedan (skulle bara snurra om två...) jag ska sova med detta nu .. Visar imorgon!
Update: La inte upp videon här, måste konvertera om den och dessutom lägga upp på YouTube - kanske ska man ha lite mer kläder nästa gång? Hehe här är bilder i alla fall! Du fäster en nylonstrumpa runt huvudet och trär över hår om och om igen tills slingan är helt insnurrad! Släng i lite spray eller glans innan!

Vad gör du när livet springer ifrån dig? Slänger du ett lasso eller står du ensam kvar? För mig är det viktigt att ha kontroll på mitt liv och aldrig halka efter men ibland gör man det. Ibland känns det som att jag står vid en tågstation och vinkar mitt liv hejdå medans jag står kvar och ser förvirrad ut. Så är det helt enklet ibland, för alla kan jag tänka mig? Det viktigaste blir då att sätta sig ner och tänka ut vad det är man känner stress över eller varför man känner sig kvarlämnad - det kanske låter konstigt men papper och penna (säger jag ofta) är himla bra saker till att finna ångeskällor eller mål man vill klara av i livet. Låt aldrig erat liv åka ifrån er, släng ett lasso över det envisa skrället och säg åt det vad som gäller ;) Lägg upp en plan! 

Surfarna brottas om att fånga de pårlande vågorna, ansiktet sticker efter gårdagens sol, kylen är full och doften av tvättmedel dansar runt i lägenheten. Chardonnay står på kylning, benen värker efter en motionsrunda, kvällens grillning är framlagd och jag är alldeles ensam i soffan med Lisa Ekdahl, iklädd en kashmir tröja som klappar min brunbrända kropp. Markus familj har åkt hem och vi är ensamma kvar med lugn och utmattning. Idag är det exakt tre veckor kvar tills vi åker hem! Börjar kännas lite i kroppen, skönt på ett sätt att det inte är mer än tre veckor jag ska vara hemma; känner mig lite nykär i SB just nu! Lägger upp de första raderna i min bok, om ni är sugna på att läsa! 

1. Jag vet att språket behöver fixas - många repetioner av ord osv ...

2. Killen som beskrivs är inte min drömkille ... Det är karaktärens! 

Plastkorten i den trånga fickan klistrades ihop av handsvetten och det kladdiga tuggummipappret. Sommarjobbaren I kassan tittade stressfyllt mot den långa kön och kliade sig hastigt på knogen. Den kalla luften från de elektroniska dörrarna fick mina fingrar att separera klubbkorten från min legitimation. Jag slängde det udda plastkortet på bandet och rev tag i en lila plastpåse. Plötsligt hör jag hur högtalarna skräller i taket och en nervös röst börjar lågt ta form: “jag behöver en koll i kassa två”, min blick var fast med ögon som letade sig mot hans blick. Uttrycket i mitt ansikte skulle ha bränt bort hans ögonbryn om den lilla ungdomen hade haft mod nog att titta upp. Den ivriga och nu upprörda folkmassan i kön slängde sina korgar på det kalla stengolvet och lutade sig fram för att se vad det var för idiot som tog sån tid på sig. Min blick var fortfarande fast och ännu mer brinnande eftersom jag ännu inte fått kasta av mig lite glöd mot krulltotten bakom kassan. När min nästa inte kunde komma högre upp i vädret och kön bakom började ge ifrån sig ljud, knystade han tillslut: “vi tar bara Svenska ID kort”. I denna stund önskade jag att jag var en av dem som kunde förstå ett sådant besked och tacka för tiden, snällt ställa tillbaka den billiga rödvinsboxen och inte slita kortet ur hans hand med mina vassa naglar som lämnade rivsår på hans hand. Halvvägs ut på det kullerstensfyllda torget kände jag plötsligt en kall hand på min axel, som försiktigt avlägsnade och lät fingertopparna snudda min hals. Ett brunbränt ansikte tittade inbjudande på mig med ena armen ansträngt utsträckt från tyngden av en box liknande lila påse. “Jag antar att du är over 21 och ganska så svensk?” sa fingertopps-killen snällt och ställde ner påsen. Det var mer lockande än någonsin att svara med ett: “I am sorry, I do not speak Swedish” men hans upphetsande blick fick mig att nicka lite gulligt. Jag är egentligen inget fan av att bli uppraggad på ett torg, men eftersom han inte hade använt sig av den spyframkallande repliken “denna billiga box är också mitt favoritvin” kände jag mig inte lika motiverad till att fnysa och vända på klacken. “Det var väldigt snällt av dig – jag är faktiskt 23” sa jag och försökte låta världsvan. Vi båda stirrade en stund på påsen med handtag som hade fångats av vinden, ruset omkring oss fick vårt möte att kännas mindre främmande, som att vi var de enda som stod still på jorden. ”Oskar förresten” sa han och sträckte fram sin stora hand: ”Ariel” svarade jag stelt – ett skämt som kom ut lite för hastigt och egentligen var menat att stanna inne. ”Jaha, vad originellt” sa han och tog några steg bak för att titta imponerande på mig.  Om jag inte sa någonting just i den sekunden så skulle det vara för sent att någonsin berätta att jag egentligen hette Nathalie. Varför gjorde jag så? Vad fick jag Ariel från? Min handsvett kom tillbaka och det blev en otroligt obekväm tystnad. ”Jag ville egentligen bara att du skulle få ditt vin, jag vet själv hur det är att gå tomhänt hem efter en sväng på systemet”, han log och tog upp påsen från marken. ”Tack så himla mycket, det är verkligen irriterande att man ska straffats för att man har bott utomlands”, när jag hade pratat klart hade han hunnit vända sig om och börjat gå. Han hörde inte mina sista ord som jag så gärna velat att han skulle höra, de blonda lockarna lystes upp av solskenet och hans långa mjuka fingrar drog genom det tjocka håret. ”Vad i hela friden fick jag Ariel från?” Tänkte jag och tittade längtande bort mot prinsen i de slitna jeansen.

 

Igår kom jag hem helt kladdig i ansiktet av den fuktiga luften, svullen mage av lingonvecka drama, med en hel del skolarbete att göra. Det fanns inte tid till att ta en stärkande promenad eller lägga sig under täcket och försvinna. Till min lycka inser jag att jag har lägenheten för mig själv i ett par minuter och går stillsamt runt med en dammtrasa, öppnar alla fönster, sjunger och skakar filtar på soffan. Helt underbart att få ro om lite hemma! Efter det bestämde jag mig för att ta på mig bekväma kläder, torka bort kladdet från ansiktet och bara ligga i sängen med datorn. Sedan filmade jag mig själv när jag presenterade mitt muntliga arbete (det ska vara bra för att se vart man gör fel osv) vilket resulterade i en ensam skrattfest med lite för mycket vin ... Idag presenterade jag dock och det gick alldeles utmärkt! Alltid en så härligt boost att stå framför folk tycker jag, läskigt nog märker jag hur snabbt man blir rostig och nervös när det har gått en längre tid! Inte okej!