mypattern

Jag blir galen. Helt tokig, på alla ansökningar till min tjänst. Jag trodde att jag hade hittat den perfekta tjejen, men skinn på näsan, ett leende på läpparna, en snygg pennkjol och lång erfarenhet. Vad händer? Hon gör bort sig precis på mållinjen. Jag har sagt till så många som jag tycker om att tjänsten är tillsatt... Det är väl bara att börja om och ta in nya ansökningar...

Nu sitter jag här med min inkorg och bläddrar mellan 955 ansökningar... Jag kan rakt upp och ner säga att jag är så arg över hur många konstiga, dåliga, onödiga, fula, idiotiska CVn som har droppat in. Det är väl hårt att säga men jag förstår inte att man inte har lite vett i skallen? Det är inte så mycket jag begär.. Här kommer i alla fall lite tips till dig som ska skriva CV:

1. HA MED EN BILD

Det är inte för att jag ska anställa den snyggaste eller bäst sminkade – det handlar bara om att jag vill få ett första intryck. Skulle jag läsa igenom 955 CVn mer än att skumma genom, kan ni ju tänka er själva vilken tid det hade tagit.

2. Ingen kursiverad text

Nej, jag orkar inte sitta och anstränga mig för att se vad det står.

3. När du berättar om dina mål eller om dig som person...

... var ärlig. Det är så tråkigt att läsa CV efter CV som alla skriver samma sak: ”Jag är en målmedveten och driven person som alltid fullföljer mina utmaningar och älskar ett högt tempo. Mina mål är att bidra till en god arbetsmiljö och lära mig nya kunskaper samtidigt som jag bidrar med mina egna” Jag skojar inte när jag säger att det tog 10 sek för mig att skriva den texten, orden ekar i huvudet på mig. Det är så mycket bättre att skriva någonting man kan ta på, verkligt och personligt. Mitt mål är att starta eget, springa Göteborgsvarvet, lära mig mer om redovisning osv osv...

4. Stava inte fel

Det gör faktiskt att jag stänger dokumentet på en gång. Kan man inte ens besvära sig att låta någon kompis eller förälder läsa genom sitt CV innan man skickar in, så tycker inte jag att man ska ha ett jobb som mitt då noggrannheten är otroligt noga.

5. Om du har stavat fel i ansökningsmailet...

... skicka inte ett mail till i efterhand och ursäkta dig, många gånger när det har hänt har jag faktiskt inte sett att det står ”He” och inte ”Hej”. När jag däremot blev upplyst om det, tyckte jag att det var slarvigt och stängde ansökan...

Jag tror att jag har en fördel med att inte kunna se in i framtida situationer. Eller, se kan jag väl, men inte riktigt förstå - förrän situationen väl kommer. Det är väl kanske därför jag har så lätt för att slänga mig ut i världen då och då, smida stora planer, utan att känna mig rädd. Jag förstår faktiskt inte vad det är att vara rädd för. Alls. För mig handlar rädsla om att gå i en mörk skog eller hoppa fallskärm - inte att flytta till ett nytt land eller börja på en ny sida av livets bok. Det är bara sjukt roligt.
Jag ska inte ljuga om att nerverna är lite skakiga så här nära inpå avresa, men det handlar nog mest om vilken hastighet jag tagit mig an mina senaste utmaningar. Det må vara roligt men det tar väldigt mycket på en att flyga och flänga mellan utbildningar, människor, städer och hem.

Jag har en så himla stor släkt. Man hälsar fortfarande på hälften av alla som anländer till släktkalasen, men det blir väl så när många i familjen har valt att träffa nya partners som också har en stor släkt..
Så väldigt mysigt att få äta lite tårta, prata om USA planer och skvallra med mina bröder! (Bild)

Det märks att vinboxen tog slut igår.. Jag somnade direkt i soffan men fick rycka upp mig för att städa upp, tända ljus och ta en lång dusch med cocos-skrubb. Nu återstår bara att dricka upp min kopp te och annonsera ut våra barstolar... En lång vecka väntar! 

Det är så himla olika, hur man inreder sitt hem. Jag kan väldigt snabbt se om hemmet är inrett med en baktanke och själ. Många inreder utan sin själ vilket gör att det blir mycket opersonligt och tråkigt. Allting står på sin plats och ser bara allmänt misserabla ut. Jag säger inte att det är fel att bara inreda efter en mall och inte ge det sin egen touch, för alla har det bara inte och det är inte alla som kan se skillnaden heller.
En som har en väldigt personlig och fin lägnehet - är min Micka. Som bjöd mig på gott te och tjejmys under fredagskvällens regnmoln.

Det märks att sommaren är här. Kladdkakor, rosé och jeansjacka har gjort hela min vecka. Tänk att dagarna känns så sjukt mycket längre bara för att det är ljusare ute. Jag känner ingen sorg över att jag inte ska ha semester i sommar, hela veckan som gått har vart fullt av aktiviteter sent på kvällarna ändå. . .
Jag har nog inte förstått hur kort tid det faktiskt är kvar tills jag och killen lämnar landet för ett bra tag. Det går liksom inte att få in men folk i min omgivning är uppstressade och avundsjuka.
Jag tror inte att jag kommer att förstå vad som ska hända innan vi sitter på planet. Jag längtar verkligen efter flygresan, jag älskar att flyga! Det är en sån frihetskänsla. Bara att kolla på flygplan kan göra mig lycklig. Tänk så många människor som ska förändra sina liv, uppleva ett nytt land, träffa någon de tycker om eller göra en riktigt bra affär.

Jobbigt att vara ledig mitt i veckan på något sätt. I tisdags skrev jag listor på jobbsaker jag skulle gjort hemma idag, när jag vaknade var jag dock inte på samma humör utan kände för en lång promenad och mys med min älskling. Imorgon vet jag dock vad tankarna kommer att säga "varför har jag låtit en hel dag gå?"... Jaja, nationaldagen är väl ändå en dag att slappna av på och unna sig. Det är jobbigt nu när jag jobbar på mycket självgående och på distans - det är lätt att sitta hemma på kvällarna och jobba... Om det redan är så bil jag inte veta vilken jobbnarkoman jag kommer att bli när jag (vi) startar eget!
Vi peppade varandra och förberedde oss för vår stora resa, under en lång och mysig lunch/middag.