mypattern

Hela kontoret begav sig till vår räkbåt som skulle ta oss runt bland Göteborgs vackra öar. Vi var alla glada över solen och drack mer än en välkomstdrink.
Inne på däck satte showen igång. Unga, drivna och duktiga tjejer och killar utgjorde en härlig grupp. Jag kunde inte hjälpa att jag satt där i min kostym med en spänstig räka när jag egentligen bara hade velat stå och dansa! Det kom en falsk ton då och då, kläderna var skrynkliga och dansen hade inte överdrivet mycket känsla i sig men när gnistan ur deras ögon kom fram rös jag. Jag minns hur det känns, hur man är helt inne i vad man gör och en inre eld sprider lycka genom kroppen. Nu kan jag ha svårt att se mig ha ett sånt jobb men för ett år sedan hade jag älskat det. Det hade inte spelat någon roll om det var någonting som gjorde mig känd eller betalade mig i guld - kärleken till att uppträda var större.
Jag kommer att sakna mina två chefer så otroligt! Vilken lyckad kväll!

Tänk att man kan ha så många järnspöken i onödan. Jag satt på mitt hårda golv och kände ångesten smyga sig på långsamt. Allt blev jobbigt tills jag faktiskt gjorde en lista i huvudet med dagens aktiviteter. Det var en lista med bara positiva saker. Ingenting som ger ångest alls, egentligen. Jag skrattade nästan till lite för mig själv då jag insåg hur bortskämt och lustigt det kan vara. Jag har ett otroligt bra liv som jag själv skapat efter önskemål och nu sitter jag på golvet med ångest.. Ibland i undrar
man vad jag är gjord av!

Jag tycker att det här med monarki är så konstigt ibland. En helt främmande människa ska ofrivilligt sitta på vår tron och representera ett helt land. Hon kommer aldrig att få leva sitt eget liv eller välja hur hon vill välja sina vägar. Tänk att ett helt land (nästan) satt och kollade på den stackars söta, gäspande tjejen som inte har en aning om hur många viktiga personer som köpt nya klänningar och flugit in för att vara med om stunden då hennes huvud blir blött.

Efter en lång promenad där vi bara gått på känsla bestämde vi oss efter 2 timmar att försöka hitta hem. En sväng och sedan insåg vi att vi var precis runt hörnet. Från att ha vart helt på villovägar till att ta en sväng och vara hemma. Svårt att förklara men det fick mig att tänka på livet, och hur lustigt det är att vissa vägar leder till andra på ett så lustigt sätt. Man väljer och vrakar dagligen mellan stora och små val och det är lika häftigt varje gång det blir rätt!

Varje vinter är som att föda barn. Det verkar som att alla svenskar är enade om att då sommaren kommer varje år har man helt glömt hur det var förra gången och den hårda vintern. Är det verkligen SÅ här vackert och varmt? Ja, det är lika vackert varje sommar men man kan inte minnas det under vintern och man har svårt att ta in sommaren under vintern.

Alltså, det är som att föda barn. Så in i bomben jobbigt att man glömmer hur det känns. Men när värkarna/knopparna kommer, då börjar minnet klarna…

Så konstig man är. Som en guldfisk.

Vissa dagar känns väldigt väldigt långa och vissa väldigt väldigt korta. Idag är en lång dag. Det är fredag men jag är helt slut efter en otroligt lång dag med intervjuer och träning. Jag blir så imponerad varje gång en främmande människa vågar öppna munnen och säga någonting av en åsikt, till någon de inte känner. Det kan vara att beröma en tröja eller säga tack på spårvagnen - men att göra som en kvinna gjorde idag, händer inte mig allt för ofta...

Vi satt där på en helt oväntad intervju. Hon hade själv kommit upp till jobbet och sökte Louise Dahlberg, även om visitkorten vid min sida visar korrekt namn... Jag blir förbluffad över att någon kan vara så frammåt att gå upp och be om en intervju när jag egentligen väljer ut vilka jag vill ha dit, men vad skulle man göra?
Jag börjar som vanligt med mina frågor och inom kort har vi fått kontakt och pratar om livet. Den medelålders kvinnan tittar plötsligt på mig helt förstummad och säger "förlåt, men jag måste bara säga, du kommer att komma långt. Din utstrålning och drivkraft smittar av sig, du har allt och utseendet gör dig inget ont" Jag blev helt stum - vad säger jag nu? Givetvis tackade jag och tog åt mig de vänliga orden, men jag var helt i chock. Tänk så mycket det gör, att få höra såna ord. Jag blev väldigt glad och kunde gå hem rak i ryggen!

En sån fin människa.

Så skönt att slappna av med lite tjejkväll - med mig själv!

Idag har jag vart riktigt duktig. Fast det hade jag inte planerat. Utan att tänka på det har hela kvällen blivit fri från ett schema. Jag har inte gjort en lista att följa i huvudet och inte heller beskyllt mig själv när jag bara varit. Att bara vara, utan att planera att jag ska ; bara vara, är otroligt skönt och bra. Jag är nog galet trött efter alla intervjuer,.. 8 stycken nervösa ansikten förklarade svagheter och styrkor - i hopp om ett jobb.

En lång promenad är den bästa terapin man kan få. Jag tog min sambo i handen och gick en lång, skön tur. Vi passerade mängder av radhus och varje gång tänkte jag - " så ska jag inte ha det! Bo i ett dassigt radhus med glasfigurer i fönstret ". Efter ett tag började jag fundera över varför jag tänker så. Vad är det för fel på att köpa radhus och banka upp en basketkorg på väggen? Bara för att det inte är min dröm så måste det ändå accepteras. Jag tror faktiskt att jag är rädd. Att livet inte är så glamoröst som jag inbillar mig. Att de som lever ett Svensson liv avdramatiserar min bild. Vilket är bra, jag måste ju förstå och lära mig. Även om just det inte är min dröm eller framtid...

Undrar om det finns en minut i mitt liv, varje dag, där jag faktiskt inte jobbar efter ett mål? Varenda morgon består av hårda krav och stress för att komma till jobbet fin och pigg - i tid! På jobbet är givetvis strävan efter att jobba så bra som möjligt och uppfylla dagens mål det viktigaste. Efter det kanske jag tvingar mig själv att gå och träna, lagar en nyttig middag för att sedan måla tå och fingernaglar - fast att jag egentligen bara vill ligga i soffan, men då får man ju ingenting uppfyllt? Jag kan till och med sitta på krogen och lägga upp en plan för hur kvällen ska vara, jag låter nästan aldrig mig själv slappna av längre, vilket sätter sina spår... När jag försöker sätta mig i soffan och bara vara kommer paniken flygande. Kanske kan jag ta fram datorn och söka något jobb eller blogga i alla fall? Då har jag fått ut mer framför tvn och ändå slappnat av? Eller? Nej... Jag tror aldrig att jag slappnar av. Det finns ett mål och en mening med allt.


Presentation

Jag är som sagt inte religiös men vissa grejer kan jag garantera - händer av en viss anledning. Det kan vara så simpelt som att man har kollat in ett par skor flera dagar och äntligen ska gå och köpa dem, när det visar sig att de är slut i din stl. Din värld går under och när du går deppigt längs med gatan ser du plötsligt ett par ännu finare skor och köper dem! Det kan handla om ett jobb man inte fick - för att man skulle få ett annat. Eller en restaurang man inte gick till - för att man då skulle hamna på en annan. Som i efterhand alltid är bättre. När jag är ledsen eller besviken på mig själv över någonting så dyker det alltid upp någonting mycket bättre inom kort, som inte hade uppenbarats om det inte hade gått snett från början...

Jag kommer alltid att ha ett väldigt behov utav att uttrycka mig. Om det så är i texter, teater eller ord - efter en föreläsning som den ikväll är det helt OMÖJLIGT för mig att inte förmedla eller utverdera! Jag orkar egentligen inte sitta och skriva detta nu, men jag kommer inte att kunna sova om jag inte gör det....


Vilken otrolig kväll. Vilken otrolig människa. Jag tror att många i föreläsningssalen kände en förvåning över Kjell Enhagers sätt att tänka medan jag kände en sån samhörighet och lättnad över att jag inte är helt ute och cyklar med mina många åsikter, verderingar och tankar. Att det ska vara så svårt för så otroligt många att inse att det är DU som sitter bakom ratten på din resa genom livet - ingen annan. Det är så lätt att sitta i baksätet och avundas alla som gör spännande saker i förarsätet - men det är faktiskt ingen ursäkt. Man kan inte bestämma vart man ska resa om man inte sitter bakom ratten, beredd att krocka och tvingas välja nya vägar.

Han har ett sätt att se saker och ting utifrån, där alla detaljer som känslor och taktik blir ett - vilket jag också har haft nytta av många gånger. Att backa bak och tänka "Okej, vad kan göras?" utan att ha några ramar eller regler som styr - för stunden. Att koppla isär en känsla med en handling, kan förändra folks liv. Många svenskar har många små saker för sig som man egentligen inte vet varför; tex: Jag gillar inte att laga mat med tvn på - men när de får frågan VARFÖR? Kan många inte svara. Det är bara någonting man gör, för att någon annan gjort det, en mamma oftast. (dåligt exempel men jag är väldigt trött)
 
Det var också så himla kul att höra hur lika våra två "kategoriseringar" av människor var och hur bra de kan komplettera varandra. Om man är som jag en väldigt kreativ, estetisk, påhittig och driven är det bra att bo med någon som är mer motsatsen; rutinerad och mån om att avsluta en sak innan man påbörjar en annan. Hur man utifrån sin personlighet fattar beslut på olika sätt och hur beroende man är av att faktiskt ha lite av båda.

En sak som Kjell också sa tydligt var: Det är skillnad på kunskap och erfarenhet. Man kan ha kunskap om hur saker och ting går till, men har man inte gjort det så har man egentligen inte en susning...

Vad vill du att den du älskar ska säga om dig när du ligger i graven?

Jag befinner mig i en så konstig tid i livet. Jag är ung men har mycket erfarenhet som gör att åldern inte riktigt alltid stämmer, även om jag ibland känner mig yngre. Det har helt plötsligt blivit svårt att veta hur man ska bete sig i vissa sammanhang, när man är ung men erfaren. Ibland känner jag mig som 40 år och vill aldrig mer sätta min fot på en krog fast ibland vill jag ta en sväng på stan flera gånger i veckan. Ibland är jag väldigt rolig på tillställningar, skrattar och skojar mens jag ibland är allmänt mer tyst och skeptisk. På affärsluncher måste jag ljuga om åldern eftersom den inte passar ihop med det jag sysslar med i nuläget även om jag går hem och kollar på sunes sommar samma kväll. Ska det vara så här?

Kan inte rå för att jag blir lite chockad när jag läser ett inlägg från BB och hon skriver ord som skulle kunna komma från mitt sinne, precis just nu. Hon beskriver att hon kan vara kluven ofta och inte veta om ödet är det som bestämmer eller hon själv - precis det "problemet" har jag. Ska man luta sig tillbaka och följa med strömmen som forsar fram genom livet, ta problemen när de kommer och se varje dag som ett vitt blad - eller ska man planera allt i minsta detalj och bli framgångsrik genom det? Jag tror att en kombo är det bästa givetvis, men vad är en kombo? Hur mycket planerar man då och hur mycket lämnas till slumpen?

Något jag alltid måste planera är frukosten! Mmums...

Jag kan inte mer än att skratta åt att vi sitter här igen, jag och mamma, med alla ironiska- och många papper för att ens komma över gränsen till USA. Jag lovade mig själv att aldrig göra detta igen, men tro sjuttan att jag sitter här med bordet FULLT och skratten ekandes i köket. Jag kände att jag behövde stöd för att klara av alla frågor om att bli terrorist eller prostituerad. . .

Visst stämmer det även med visumansöningar att man blir bättre på en sak ju mer man gör den, förra gången ska vi inte tala om! Väl vid ambassaden saknades papper och vi fick springa barfota runt i Stockholm för att försöka komplettera gång efter gång. Eller egentligen gick allting fel från början till slut - inte ett enda papper var rätt eller kom till rätt ställe. Jag blev till och med hotad att kastas ut landet - ni förstår?!

Det hela börjad med en mysig middag. Varken jag eller mor tog upp det egentliga samtalsämnet förrän mamma slänger gaffeln i bordet och säger "ta fram de jäkla papprerna nu". Jag gick tyst och nervöst för att ta fram våran skräck men också otroliga underhållning...

Mitt absoluta tips för att få upp drivet, suget och lusten på att åka till sitt jobb med ett leende är att göra sina egna visitkort! Det är helt fantastiskt egentligen, att kunna skriva vad man vill och gå efter det! Jag har ju många drömmar och har väldigt svårt att vara nöjd innan jag är där jag vill vara. Jag har ju en affärsidé utan utbildning ... Längtar tills jag är helt färdig och kan sätta igång! Jag kommer alltid att ha nya mål och göra nya visitkort, tills jag somnar in.
Ett är gammalt och ett är nytt - gissa?

Tänk så lustig man är. Bara för att jag helt plötsligt har något väldigt stort att se fram emot om ett par månader, är allting så himla mycket roligare än förut. Jag tar vara på dagarna, jobbar bättre och är allmänt glad - för att jag ska här ifrån. Som att jag vill behålla ett rykte på något sätt, även om det ibland kan kännas tvärtom - att jag vill passa på att utnyttja dagarna till fullo och hellre vara aningen trött på jobbet. Jag älskar kicken av att något stort och utmanande väntar, som kommer att förändra allt. Förhoppningsvis är det någonting som kommer att försvinna med åren, för flänga på det här sättet kan ju inte vara bra? När min morbror fick frågan om varför han reser och väljer att bo utomlands istället för hemma i tryggheten med sin familj; blir hans svar: "Jag söker lyckan, och den finns inte i Sverige" Så kanske är det bara lyckan jag söker. Jag har fått kärleken och nu vill jag ha den andra halvan för att bli fulländad. Det ska i alla fall bli mycket spännande. Jag vet dock att tårarna kommer att spruta när jag tvingas lämna alla kollegor här ..

Börjar komma till den punkten i livet då minnen från det som vart blir mycket tydligare än vad de vart innan. Innan nu har man inte haft så mycket mer än blöjor art minnas men nu märker jag hur påverkad jag kan bli av så många minnen. Det är så fint, att man minns saker i sitt liv, frågan är bara varför man minns vissa saker och andra inte. Det kan ju inte handla om att det är roligt eller tråkigt, för ibland minns jag helt skumma situationer. Som vad killen hade på sig på skolavslutningen i 8an eller en vilken låt som spelades i bilen när mormor och jag åkte till Halmstad...

Just nu tar jag vara lite extra på min tid här i Sverige eftersom den inom kort är slut för både mig och killen. Vi är så spända och jag har i alla fall fjärilar i hela kroppen!