Louise Dahlberg
Vissa dagar känns väldigt väldigt långa och vissa väldigt väldigt korta. Idag är en lång dag. Det är fredag men jag är helt slut efter en otroligt lång dag med intervjuer och träning. Jag blir så imponerad varje gång en främmande människa vågar öppna munnen och säga någonting av en åsikt, till någon de inte känner. Det kan vara att beröma en tröja eller säga tack på spårvagnen - men att göra som en kvinna gjorde idag, händer inte mig allt för ofta...
Vi satt där på en helt oväntad intervju. Hon hade själv kommit upp till jobbet och sökte Louise Dahlberg, även om visitkorten vid min sida visar korrekt namn... Jag blir förbluffad över att någon kan vara så frammåt att gå upp och be om en intervju när jag egentligen väljer ut vilka jag vill ha dit, men vad skulle man göra?
Jag börjar som vanligt med mina frågor och inom kort har vi fått kontakt och pratar om livet. Den medelålders kvinnan tittar plötsligt på mig helt förstummad och säger "förlåt, men jag måste bara säga, du kommer att komma långt. Din utstrålning och drivkraft smittar av sig, du har allt och utseendet gör dig inget ont" Jag blev helt stum - vad säger jag nu? Givetvis tackade jag och tog åt mig de vänliga orden, men jag var helt i chock. Tänk så mycket det gör, att få höra såna ord. Jag blev väldigt glad och kunde gå hem rak i ryggen!
En sån fin människa.
Så skönt att slappna av med lite tjejkväll - med mig själv!