Jag blir så trött på att mitt livsmönster alltid är upp och ner, med enorma dalar. Det är inte konstigt att det kan vara svårt att glädjas åt lyckan ibland... Man vet att inom kort kommer en liten eller stor sak att hamna i vägen och mungiporna får ner för en stund igen.. Nu är det inte stora händelser som har fördärvat min lycka men att förstöra sin nya tröja i tvätten och slarva bort sitt bankomatkort är jobbigt nog. Det är bara att bita ihop och vänta på nästa uppförsbacke!
Fick ett smakprov på hur vårt amerikanska liv må se ut om ett tag, då vi powerwalkade oss hela vägen till heden för att avnjuta en brunch. Tydligen fanns det vissa hovmästare som hade åsikter på våra träningsoutfitar och inte ville ha oss som kunder, vilket jag personligen tycker är helt galet. Vi är hela vanliga och städade som ville äta en brunch i solen under vår långa promenad men det visade sig vara svårare än vi trott. Tillslut hittade vi en väldigt bra ställe där vi satt länge och pratade om vår spännande framtid.
Jag tror på karma. Vinden har vänd för mig och saker och ting rullar på bättre än någonsin. Det hade det nog inte gjort om jag inte hade betalat på spårvagnen trots att kontrollanterna är avstängda eller berömt instruktören på gymmet när ingen annan ville öppna munnarna. Jag sitter med mycket glädje i kroppen med min älskade och dricker ett glas på vår lilla krog - i väntan på släktfest! Jag har ont i hela kroppen efter veckans hårda träning, men just nu känns livet väldigt bra.
Försöker hålla mina små trötta ögon öppna med hjälp av två effektiva drycker. Mammas musik får mig dock att bli mer sugen på sängen... Jag känner mig som en sim där min status är kritisk och min skötare antagligen slutat spela för flera dagar sedan.. Det tar på krafterna att ljuga ihop ålder och framtida markningsföringsplaner, vad gör man inte? Att vara marknadsdirektör låter inte alltid så passande ihop med att åldern är 20, så att dra till med 25 är väl inte så konstigt. Det jobbiga var absolut att sitta och hålla intresseblicken uppe när tv4 pratade siffror som var långt ifrån det jag kan lägga in i vår marknadsföring. Kul var det, men utmattande.
Jag trodde att man var en typ av människa och att vissa saker liksom aldrig ändras, men jag har faktiskt bevisat mig själv motsatsen! Jag har aldrig vart tjejen som reklamerar, bestrider fakturor eller går tillbaka om jag inte är nöjd. Inte för att jag inte vet att man ska eller för att jag hade velat, jag bara besparar mig den tiden och energin... Vilket inte gynnar sig. På två veckor har jag helt plötsligt, tack vare mitt jobb, reklamerat ett par skor, sagt upp en otrevlig enirokille, bestridit en faktura och sitter nu med slungor i håret för att fylla upp luggen som inte blev bra! Har man lite skinn på näsan slipper man en massa utgifter, blir fin och bidrar till trevliga telefonister. Perfekt!
Helt fantastisk känsla att min lilla taniga affärsidé mer och mer verkar vettig. Jag satt och skrattade högt inombords när reklambyrån erkände precis de bristerna jag pekar på...
Jag kan inte vänta på att få sätta igång.
För många år sedan hörde jag frasen "Alla kan bli rika - det gäller bara att förstå sig på pengar" Jag blev mycket intresserad av det eftersom jag redan då siktade högt. För att försöka förstå vad frasen innebar tog jag hjälp av min lille ekonomi-vapendragare, Anton. Vi vände och vred på sedlar, räknade matte i hopp om att polletten skulle falla ner och irriterade oss mycket över att vi inte förstod. Nu med åren så kan jag dock ha en liten aning... Det gäller att förstå och se en helhet men också detaljer. Att ha ett kreativt tänkande som sticker ut men ändå passar in i ett mönster av flöde. Att trycka på vissa punkter och ställa vissa krav. Jag är inte rik, men jag kanske har en liten aning om hur jag ska bli...
Tills vidare ombesörjer killen mig..!
Det är inte klokt vad man förvånas av sig själv ibland. Jag som brukar ha koll på dagar att fira och visa kärlek. Idag är det sambons namnsdag och jag hade tänkt planera en hel del. Kalendern har påminnelsedagar och det skulle bli mysigt att fixa lite för killen! Kom jag ihåg dagen? Nej. Det kom som en chock klockan 6. Nu har jag försökt gottgöra... Det gick nog hem!
Jag har tydligen alldeles för mycket i tankarna...
Sitter här lite smått chockad. Gjorde som många andra och köpte en deal för att unna mig ett besök hos frisören. Jag vet inte hur det brukar vara på salonger i och med att jag haft en personlig frisör hela mitt liv, men att sitta i en liten salong - mitt i ingenstans med; avicii på HÖGSTA volym, frisörer som röker stup i kvarten, en telefon som ingen svarar i, hår över hela golvet och långa diskussioner om hur längesedan de hade sex - var kanske inte det jag hade gissat om jag skulle. Jag klagar inte, jag är ju inte den som är den, men vad tycker den lilla tjejen bredvid mig? Om ett företag måste gå med i groupon, tänker man inte att det är dags att föra något åt någonting då? Eller?
Den lilla tjejen som sitter vid min sida har förvävrigt eget företag, som hon fnissar fram att hon inte vill marknadsföra... ? Varför tänker jag? Känner mig helt chockad av mycket just nu. Vilken ni ser på bilden. . .
Ligger här och lyssnar på Emma Igelström som är gäst hos betnér. Jag känner igen mig så otroligt mycket i det hon säger att hon upplevt och hur hon är som person. Jag har aldrig stått med ett vm-guld i handen, men känslan av att inte kunna ta sig en sekund till att njuta av det man åstadkommit är så hemskt. Jag känner precis som hon, att när man stod på en scen framför 2.000 åskådare med ett flertal omtalade namn - var mina tankar redan på nästa mål. Jag fick heltidsjobb & förstahandskontrakt inom loppet av en vecka, när folk gratulerade mig tittade jag frågandes och undrade vad de s grattis för - bor jag i NYC och driver mitt eget företag? Nej. Jag är nog tyvärr blind fram tills dess. Säkert även då, och efter det. Jag är bara sån.
Har gått som en robot hela dagen. När jag kom innanför dörren och möttes av härligt matos orkade jag knappt stå på benen, det tar på krafterna att jobba med 3 tjänster samtidigt vill jag lova...inte nog med att jag vart tvungen att låta mina ömma fötter stå upp både till och från jobbet eftersom en äldre dam och en överviktig medelålders ville överta min plats. Jag är helt med på att de äldre ska få sitta, men måste de alltid gå fram till mig av alla på vagnen? Ser jag så oskyldig ut... Jag har väldigt svårt att ta beslutet när jag själv ska erbjuda min plats. Jag har vart med om att äldre kvinnor blivit förnärmade av unga som erbjuder dem sin plats; för att de inte vill klassas som gamla. Hur gammal ska man vara?
Nu tillkommer tydligen en lag till de överviktiga också, vart går den gränsen? Jag har i alla fall inte en chans att bära klackar eller väskor till jobbet eftersom det ger värk i fötter och rygg om jag ska fortsätta behöva stå upp 40 minuter om dagen...
Söndagskväll hos oss. Jag är inte troende, men söndagar är väldigt heliga för mig. Det kan låta väldigt tråkigt när jag säger att det ska tvättas, städas och bytas lakan men jag älskar att lägga mig och vara helt förberedd på veckan. Som ett nytt blad. Annars blir liksom hela veckan lite huller om buller. Jag vill försöka se varje dag som unik, utan att ha ett namn på dagen som ram för hur den ska bli, men det verkar tvärr bli svårare och svårare. Det är ändå viktigt att tänka på det ibland - att inte låta ordet "tisdag" förstöra en önskan om att gå och dricka ett glas vin eller se en sen bio. Nu sitter vi här och myser med tända ljus. Lakanen är bytta, vi har tvättat, planerat in en möjlig weekend, planerat morgondagens klädsel, satt lack på naglarna (pratar inte längre i vi form) och har tagit fram en hel del choklad ! Jag är fit for fight för en tuff vecka!
"i Sverige pratar vi alltid om vädret" - hur många gånger har man inte hört det?! När jag halvsov framför tvn igår hörde jag hur de resande Ullared anställda sa just så till deras guide. Hans svar till det blev "det gör inte vi, solen skiner ju alltid här" alltså lägger de sina konversationer på andra saker som är mer relevant. När jag bodde i Phoenix och vi satt på baksidan och pratade tills det ljusnade, varje kväll, var det inget tal om väder - det var framgång, politik och skvaller. & tänk så mycket jag fick gjort ! Kanske beror det lite på att samtalsämnet inte innehöll 60% väderklagande? Vad vet jag.
Jag kan verkligen känna att homosapiens inte räcker till för att innefatta alla olika människor. Det finns så otroligt många konstiga och knäppa människor som omöjligen kan vara av samma art som vissa andra. Breivik är väl den jag tänker mest på- det måste ju vara av en annan art.
Idag är jag i alla fall hemma hos tjejer som är av precis samma skrot och korn som mig! För övrigt är det den lägenheten jag inspireras av till 1000 vad gäller inredning... Helt frälst.
Vad vore vardagskvällar utan värmeljus? Utan en mysig filt och en kopp te? Svårt att tänka sig... Det är viktigt att koppla av, det har jag lärt mig av egen erfarenhet. Jag fick verkligen hålla mig hårt i kragen för att inte jobba hemma idag! Skriver ny marknadsplan och har så otroligt många roliga sammarbetsparter som jag vill hinna ringa runt och lyssna på. Satte mig faktiskt och skrev lite på jobbet idag, kanske var det därför jag inte hann allt jag skulle vilja. Det gick inte att hålla sig, jag hade ont i huvudet och kollegorna stressade omkring mig - då bara kom skrivelden i fingrarna och jag skrev av en liten text på datorn. Jag och Markus pratar om det ibland - hur det skulle bli om vi startade eget; vi hade jobbat dygnet runt! Dock hade det vart kul tycker jag, att slippa vara ifrån sin älskade alla de timmarna varje dag!
Det här med att vara nyttig 24/7 är inte det roligaste man kan sysselsätta sig med en grå tisdag... Jag förstår inte att det har blivit så svårt för mig att hålla mig från mackor, godis, kakor, saft osv. Inget av det kom på frågan för ett år sedan- nu är jag omöjlig att bota! Jag anser mig vara värd allt detta om och om igen, men när ska man sätta en gräns? Kanske blir lättare när våren kommer på riktigt... Vad vet jag.
Ibland är det så uppenbart att man har vaknat på fel sida. Alla känslor attackerar en så fort ögonen slås upp och ligger som en deg och jäser i huvudet hela dagen. Så var det för mig igår. Det bästa är alltid att skiva upp alla tankar och "problem" på en lapp, eftersom de ofta blir mycket mindre då men det är inte alltid så lätt att sätta ord på vad man känner alltid. Man får bara acceptera att det kommer att vara en dag som bjuder på många känslomässiga trauman och ledsamhet. Det är i det här läget jag skriver som allra bäst, när man riktigt kan ta på känslorna. Jag vet inte hur många gånger jag sagt det, men en promenad är inte att underskatta. Det finns inget bättre än att sätta i hörlurarna och bara långsamt gå och låta tankarna flyga som dem vill. Tur att jag har min prins säger jag bara.
På middagen hos mamma idag kom vi in på att man ofta shoppar mycket onödiga plagg när man är i USA. Hennes kollegor hade sagt samma sak och jag vet många som tycker likadant. Man köper högklackade skor, rosa hattar, flashiga väskor och tunga smycken - men när man kommer hem till lilla Sverige så vill man inte använda något av detta. Det känns för mycket och man vill inte sticka ut från mängden. Är inte det SÅ tråkigt? Man reser iväg, hittar en ny sida av sig själv, börjar leva lite men så fort man kommer hem läggs allt i garderoben och glömms bort. Minnen av hur man springit omkring i klackar och färger, minnen av sidor av sig själv man tog fram i ett par veckor för att snabbt glömma bort i vardagen. 
Det här med att se en bra film - är verkligen dubblet för mig. Det är kul att se någonting som man blir helt bunden till och inspirerad av men jag blir så otroligt påverkad av en djup film. Jag kommer aldrig att glömma första gången jag såg Titanic. Det var på mitt sommarställe i Lysekil, mamma hade sagt att det var en väldigt bra film så vi satte hela familjen framför tvn med en skål godis. Det tar alltid 15 minuter (ca) för mig att komma in i en film och finna intresse, hur den än börjar. Därför satt jag första kvarten med godisskålen i handen och kollade ut mot havet. Under filmens gång sjönk jag längre och längre ner i soffan, tills jag låg med filten på golvet och hade stängt av alla runtomkring och godissorterna i skålen. När sluttexterna kom på satt jag som förstenad. Jag visste inte hur jag skulle reagera eller vad jag skulle ta mig till. Dramatisk som jag är gick jag ut på gräsmattan och ställde mig barfota för att titta ut över det mörka, stora havet. Stjärnorna lös över hela himlen och jag kände mig så ensam, ledsen och övervälmad.
Lite så känner jag nu också. Min chef ombad mig att gå hem och se The Huligans - och resultatet i detta är att jag sitter med en hystrerisk komedi på högsta volym och har tänt upp hela lägenheten. I ett försök att bearbeta den gripande filmen. Den var bra och jag satt klistrad, men nu i efterhand vet jag att kvällen kommer att bestå av många tankar och känslor... Dubbelmoraliskt... 
Även om det är väldigt jobbigt att vara hemma och vara sjuk, så får man väldigt mycket tid till att tänka. Inte för att jag egentligen behöver tänka mer, men perspektivet man får av att vara så avlägsnad hela livet är så lugnande och ger väldigt mycket ro. Även om man kan ligga på samma sätt i soffan på en helg, är tankarna inte hälften så spännande och nytänkande som när man ligger hemma en vardag och tittar ut över stressade människor. Konstigt egetntligen, att jag inte kan andas på samma sätt eller se saker på ett visst sätt- när jag är på jobbet. Varför ska det behövas ett mörkt rum och min soffa för att alla inre tankar ska våga sig fram...
Jag tycker i alla fall att mina batterier alltid är fullladdade både fysiskt och psykiskt efter ett par dagar hemma. Man får tid att skaffa sig åsikter, tid att våga göra förändringar och tid till att uppskatta det man har. Two in one. 
Modeblogg? Reseblogg? Matblogg? Festblogg? Nej, inte riktigt här - detta är en Tankeblogg, som visserligen innefattar allt det.
-En salig röra av åsikter och upplevelser helt enkelt!
Jag skriver om allt som mina många och lite märkliga tankar berättar. Om vardagens åsikter och många äventyr som präglat mig. Varje dag är ett nytt blad som väntar på att bli mönstrat av allt positivt och negativt som händer - med eller utan anledning. Mitt liv tyr sig till att bli aningen dramatiskt, och nu när nya äventyr väntar kan jag lova att det bjuds på en hel del skratt, tårar, suckar och chockar.
Ni får följa med in i min vardag helt enkelt - och den, mina vänner, är väldigt färgglad!
Enjoy!