Så typiskt mig.

Tänk så många gånger jag säger eller tänker "så typiskt mig", detta är dock alltid bara i negativa situationer. Det händer nästan aldrig att man gjort något sjukt bra och tänker "så typiskt mig!", undrar varför? För att man inte vill göra positiva händelser till en vana? Eller regerar man kanske inte alltid när det är positiva saker, utan tar det som en självklarhet att allting alltid flyter på? Det har jag väldigt svårt för i alla fall, enligt mig ska man alltid vara lite smått beredd på att det värsta kan hända - hela tiden. För det kan det!
Som sagt, man präglas av sina uppleveleser - och nu har jag trampat i fällan igen... Vad jag alltid också vet, vad gäller mig själv, så löser jag alltid alla problem i slutändan, på ett eller annat sätt. Hoppas att det fortsätter så...
Kommentera inlägget här: