Dubbelmoraliskt
Det här med att se en bra film - är verkligen dubblet för mig. Det är kul att se någonting som man blir helt bunden till och inspirerad av men jag blir så otroligt påverkad av en djup film. Jag kommer aldrig att glömma första gången jag såg Titanic. Det var på mitt sommarställe i Lysekil, mamma hade sagt att det var en väldigt bra film så vi satte hela familjen framför tvn med en skål godis. Det tar alltid 15 minuter (ca) för mig att komma in i en film och finna intresse, hur den än börjar. Därför satt jag första kvarten med godisskålen i handen och kollade ut mot havet. Under filmens gång sjönk jag längre och längre ner i soffan, tills jag låg med filten på golvet och hade stängt av alla runtomkring och godissorterna i skålen. När sluttexterna kom på satt jag som förstenad. Jag visste inte hur jag skulle reagera eller vad jag skulle ta mig till. Dramatisk som jag är gick jag ut på gräsmattan och ställde mig barfota för att titta ut över det mörka, stora havet. Stjärnorna lös över hela himlen och jag kände mig så ensam, ledsen och övervälmad.
Lite så känner jag nu också. Min chef ombad mig att gå hem och se The Huligans - och resultatet i detta är att jag sitter med en hystrerisk komedi på högsta volym och har tänt upp hela lägenheten. I ett försök att bearbeta den gripande filmen. Den var bra och jag satt klistrad, men nu i efterhand vet jag att kvällen kommer att bestå av många tankar och känslor... Dubbelmoraliskt... 