Ljuset är nära
Tänk så lustig man är. Bara för att jag helt plötsligt har något väldigt stort att se fram emot om ett par månader, är allting så himla mycket roligare än förut. Jag tar vara på dagarna, jobbar bättre och är allmänt glad - för att jag ska här ifrån. Som att jag vill behålla ett rykte på något sätt, även om det ibland kan kännas tvärtom - att jag vill passa på att utnyttja dagarna till fullo och hellre vara aningen trött på jobbet. Jag älskar kicken av att något stort och utmanande väntar, som kommer att förändra allt. Förhoppningsvis är det någonting som kommer att försvinna med åren, för flänga på det här sättet kan ju inte vara bra? När min morbror fick frågan om varför han reser och väljer att bo utomlands istället för hemma i tryggheten med sin familj; blir hans svar: "Jag söker lyckan, och den finns inte i Sverige" Så kanske är det bara lyckan jag söker. Jag har fått kärleken och nu vill jag ha den andra halvan för att bli fulländad. Det ska i alla fall bli mycket spännande. Jag vet dock att tårarna kommer att spruta när jag tvingas lämna alla kollegor här ..
