Avdramatiserat
En lång promenad är den bästa terapin man kan få. Jag tog min sambo i handen och gick en lång, skön tur. Vi passerade mängder av radhus och varje gång tänkte jag - " så ska jag inte ha det! Bo i ett dassigt radhus med glasfigurer i fönstret ". Efter ett tag började jag fundera över varför jag tänker så. Vad är det för fel på att köpa radhus och banka upp en basketkorg på väggen? Bara för att det inte är min dröm så måste det ändå accepteras. Jag tror faktiskt att jag är rädd. Att livet inte är så glamoröst som jag inbillar mig. Att de som lever ett Svensson liv avdramatiserar min bild. Vilket är bra, jag måste ju förstå och lära mig. Även om just det inte är min dröm eller framtid...
