mypattern

Så lustigt! Är det inte alltid så att när man lär sig ett nytt ord, får en insikt eller kunskap så kommer alltid situationer precis efter då man får användning av detta! Dock tror jag helt enkelt att man kanske är mer uppmärksam när allting är färskt i minnet eller så finns det en större mening med det ... Jag läste precis "It is hard to look forward into the future when part of you is still broken" och tog givetvis till mig det eftersom jag ser mig själv som väldigt nyläkt vad gäller min stora dröm - att skådespela. Jag pratade ju om försök i veckan och skrev att ibland vet jag inte om jag försökt tillräckligt eller helt enkelt bara ger upp, igår hade jag ett långt samtal med en nära släkting (morbror) angående de nya tankarna och känslorna. Efter att ha förklarat hur jag numera känner infor min framtid och att jag inte kan se mig själv INTE vara skådespelerska så sa jag till honom: "Jag har ju verkligen försökt det här med business, alltså verkligen försökt!". Vi båda var tysta en stund tills han sa: "Ja det har du verkligen gjort, verkligen". Jag menar jag har gjort ALLT för att göra hela grejen med business rolig! Första terminen bestämde jag mig för att börja föreläsa i mina business/marketing klasser - för att helt enkelt använda dem som min publik och på så sätt också stå lite på scen. Termin 2 var en period då jag sprang på väldigt mycket folk som ville att jag skulle vara modell, skådis, skriva texter och jag jobbade på distans från mitt jobb hemma i Sverige - denna termin var alltså mer inriktad till att skapa nätverk inom entertainment business och börja skriva en bok samtidigt som jag testade på att jobba på de tider då det passade mig (entreprenör-känsla). Termin tre började det att bli jobbigt att hålla emot den sovande tigern (skådis-Louise) som sakta vakade till liv så nu passade en flytt väldigt bra men jag tog framförallt tag i entreprenörs-ådran ännu hårdare för att göra ett sista djävligt försök att verkligen bli en businesswoman på riktigt; jag startade mitt bolag som vi kom ganska långt med inom träningskläder marknaden, vi fick patent och träffade investerare men blev tyvärr tvugna att lägga ner. Termin 4 började jag sakta ge in lite för tigern genom att skriva många texter, vara moderator på the Honors Conference och spenderade många dagar genom att bara sitta i teaterbyggnaden och titta. Längta. Sakna. Efter bra betyg i alla businessklasser och alla mina försök till att göra den linjen till någonting den inte är - börjar jag ge upp. Jag sa till min morbror att businesswoman ådran finns i mig; men min dröm är att bli skådis och produktutvecklare som kan åka runt och föreläsa om hur du framställer en produkt och vågar ta tag i dina drömmar. Han svarade då: "Ja, jag vet att det är det du vill och det behöver man ingen utbildning till - det är en naturlig talang som väldigt få har, en talang som jag beundrar". 
Vilket långt inlägg hörni, men ibland är det skönt att skriva av sig. Jag ville egentligen mest skriva lite om det citatet jag nämnde i början; ibland kan man inte komma fram för att en del inom dig vill inte ritkigt, då ska man inte ge upp utan försöka hitta vad det är och våga börja om! :-)