en djup dikt
En dikt om skådespeleri, av mig.
____________________________________________
Det gör ont, för jag svek dig.
Jag är glad, för att du finns hos mig.
Det känns förvirrat att du aldrig går.
Jag blir rädd när du alltid styr hur jag mår.
Varför rinner bara tårarna när du inte är här?
Vad är det med dig som får mig känna sånt besvär?
Det är med små steg jag närmar mig det käraste jag har.
Jag vågar inte förlåta att jag en gång lämnade utan svar.
Det ger mig lycka att tänka på hur vår framtid skulle se ut.
Jag hoppas att mina steg aldrig tar slut.
Varför finns du alltid där för mig när jag har snurrat bort?
Varför lät jag det finaste jag har försvinna bort?
Det är med rädlsa jag säger förlåt.
Jag vet att vi kanske kommer skiljas åt.
men Det finns ingenting jag hellre gör,
Än att vara hos dig till jag dör.
