snabb på att dömma
Idag kom jag på mig själv att tänka väldigt illa om en person i min klass... Han är 50+, överviktig, luktar konstant rök och har en så slemmig röst efter allt rökande så att man knappt hör vad han säger. På proven får han inte godkänt och han dricker två coca-cola drickor per lektion; min tanke är "vad fan gör du här! Åk hem" men sedan tänkte jag till lite... Vilket mod och kraft att faktiskt ta sig tillbaka till skolbänken igen istället för att leva på andra eller ta ett jobb som man inte trivs med. Enligt honom kanske han inte hade något val men det är ändå en process och en ny livsstil som han fullföljer (eller försöker i alla fall). I hans tillstånd vet jag inte om han någonsin kommer att komma tillbaka till jobbandet, kanske är det därför han går i skolan. Blev bara så arg på mig själv att jag dömmer så snabbt ...
I USA är det ofta jag inser att det aldrig är för sent för någonting. Jag har många i mina klasser som skulle kunna vara mina föräldrar. Det är så härligt! Mentaliteten att man gör vad man älskar tills man tröttnar och byter, är väldigt passande för mig eftersom jag tröttnar fort! Livet ska inte vara tråkigt och grått! Det finns inga ramar för vad du "borde" eller "måste" gör vad du tycker är roligt och forma ett jobb och en livsstil av det. Jobba ska vara roligt, precis som livet.
