liten och oskyldig?
Alltså, det var så roligt häromdagen när min COMM lärare skulle tilltala mig. Det var en dag som vilken annan och jag gick in i rummet, var aktiv under lektionen och satt ganska långt fram. När jag räcker upp handen på frågan: "Vilka har ärr här inne?", så tittade läraren på mig och sa: "Nej men, vem skulle tro att den lilla vackra söta oskyldiga blondinen skulle räcka upp handen, haha". Då tittade jag nästan bakom mig, för att se vem hon pratade om. Mig? Ser jag så förbannat oskyldig och liten ut? Ja, liten kanske, även om jag aldrig tänker på det och känner mig säkert mycket större än vad jag är - så trodde jag inte att jag såg oskyldig ut. Inte så mycket i alla fall. Jag känner ofta att jag kommer in och "äger" ett rum, hehe, lite självsäker och rakryggad! Men icke sa nicke så fel man kan ha! Jag framstår istället som petite och oskyldig ... Inget fel med det kanske men synnerligen irriterande. Oskyldig för mig innebär brist på erfarenhet och åsikt - vilket inte är fallet enligt mig. Sedan ska man ju inte vara kaxig, men är man blond som mig så tycker jag att lite attityd är bra för att ta bort fördomar, men jag får nog jobba hårdare. Hon till och med böjde på benen när hon pratade till mig; fast jag satt ner ... Roligt sammanträffande i alla fall, jag ska allt visa henne ett och annat ;-).
