jag är inte rädd för mig
2011-04-21 blev jag kidnappad. Det är nästan tre år sedan. Det känns som en evighet sedan mamma och Benke kom och hämtade sin urgröpta potatis till dotter i huvudstaden och packade in mitt liv i volvon. Jag läste precis inlägget om flytten hem och blev tankspridd över att jag skrivit "helt plötsligt hade jag inte min framtid uppmålad, kanske är detta bra för mig". Det är ju så sjukt att man säger så, att det skulle vara bra för en, men jag tror att vad jag mende var de wake-up call som jag fick. Innan den dagen var jag mer naiv, kanske beror det inte bara på kindnappningen på östermalmstorg, kanske beror på massor av saker - men den personlighetskrisen som det förde med sig att ta sig igenom resan efter min period i Stockholm; med dagliga trakasserier: har verkligen skapat den person som jag är idag. Jag är rädd för mörker men jag är inte rädd för mig själv. Jag vet att jag har sett mig själv på djupet och känt av "onormala" känslor som skrämde mig till en början - nu är jag inte rädd längre. Jag har kanske ännu inte riktigt hittat de mönster som jag vill följa tills jag finner dröm-framtiden men jag har kommit en lång väg. I inlägget skrev jag "just nu finns inte USA på kartan, men långt där framme i tunneln ser jag mig själv leva och vara lycklig i drömmarnas land".
Det finns så många som är rädda för att tillhöra kategorin "onormal" och förösker passa in i en stereotyp även om känslorna säger ifrån. Jag hoppas att jag kan inspirera genom att säga: det är underbart att vara en person av en anledning och inte bara för att man försöker tillhöra ett fack. Det är inte lätt att hitta ljuset i mörker när det är som jobbigast, men när man gör det så finns det inget bättre. Jag är jag och jag älskar mig. Man förändras när man genomgår smärta och lycka, likaså gör ens drömmar. Var inte rädd för det och var inte rädd för att lyssna på er själva.
Det finns så många som är rädda för att tillhöra kategorin "onormal" och förösker passa in i en stereotyp även om känslorna säger ifrån. Jag hoppas att jag kan inspirera genom att säga: det är underbart att vara en person av en anledning och inte bara för att man försöker tillhöra ett fack. Det är inte lätt att hitta ljuset i mörker när det är som jobbigast, men när man gör det så finns det inget bättre. Jag är jag och jag älskar mig. Man förändras när man genomgår smärta och lycka, likaså gör ens drömmar. Var inte rädd för det och var inte rädd för att lyssna på er själva.
