varför ta del av det hemska?
Det senaste veckorna så har jag tänkt mycket på allt hemskt som händer och har hänt i världen. Jag gråter till program som handlar om allt värre sexuella övergrepp och trakasserier. Om jag nu tycker att det är så jobbigt och påfrestande: Varför tittar jag? Varför läser jag?
Jag som har ett sånt behov av att uttrycka mig och tycka till har i första hand ett behov av att läsa om saker som händer - just för att jag vill vara med och debattera i efterhand. Viktigast av allt, tycker jag att själva lärdomen är. Jag läste just ut boken som handlade om folkmordet i Rwanda. Givetvis var denna bok väldigt gripande och gjorde mig ledsen på många sätt, konflikten har redan hänt och det är ingenting som jag kan vara med och påverka MEN jag tycker att själva spridandet av medlidande och kunskap ger respekt till de som var drabadde. Dessutom förändras min livssyn mer och mer för varje dag med det som jag lär mig och läser om, det är inte roliga saker oftast, men det förändrar mig som människ a och hur jag agerar mot andra och ser på människor, världen och framtiden. Det är klart att ingenting kan ändra det som har hänt, i bokens fall, men jag tycker ändå att det finns saker som är värda att sprida och ta del av, för ens personliga utveckling och andra människors bearbetande. I programets fall, med sexuella trakasserier, så finns det fortfarande ett problem som borde lösas. Det triggar mig att föröska vara en del av diskussionen och ge stöd till utsatta, även om jag vet att det inte tar bort vad som har hänt. För mig handlar det om att inte stänga ute sig från världen utan försöka vara en del av den och alla problem, om jag kan sprida ord som hjälper någon i nöd, vjsa att jag bryr mig och kommentera på forum där de ger besked om att rättegång eller rättegång inte dömer rättvisa; så är det i alla fall en liten liten liten del av pusslet och någonting som får mig att må bättre, men förhoppningsvis även andra.
Detta är min åsikt, jag förstår de som väljer att inte läsa om allt hemskt som man ser varje dag, det gör en verkligen mörkrädd att rubrik efter rubrik skriker om en traoumatisk händelse till en annan.
Jag som har ett sånt behov av att uttrycka mig och tycka till har i första hand ett behov av att läsa om saker som händer - just för att jag vill vara med och debattera i efterhand. Viktigast av allt, tycker jag att själva lärdomen är. Jag läste just ut boken som handlade om folkmordet i Rwanda. Givetvis var denna bok väldigt gripande och gjorde mig ledsen på många sätt, konflikten har redan hänt och det är ingenting som jag kan vara med och påverka MEN jag tycker att själva spridandet av medlidande och kunskap ger respekt till de som var drabadde. Dessutom förändras min livssyn mer och mer för varje dag med det som jag lär mig och läser om, det är inte roliga saker oftast, men det förändrar mig som människ a och hur jag agerar mot andra och ser på människor, världen och framtiden. Det är klart att ingenting kan ändra det som har hänt, i bokens fall, men jag tycker ändå att det finns saker som är värda att sprida och ta del av, för ens personliga utveckling och andra människors bearbetande. I programets fall, med sexuella trakasserier, så finns det fortfarande ett problem som borde lösas. Det triggar mig att föröska vara en del av diskussionen och ge stöd till utsatta, även om jag vet att det inte tar bort vad som har hänt. För mig handlar det om att inte stänga ute sig från världen utan försöka vara en del av den och alla problem, om jag kan sprida ord som hjälper någon i nöd, vjsa att jag bryr mig och kommentera på forum där de ger besked om att rättegång eller rättegång inte dömer rättvisa; så är det i alla fall en liten liten liten del av pusslet och någonting som får mig att må bättre, men förhoppningsvis även andra.
Detta är min åsikt, jag förstår de som väljer att inte läsa om allt hemskt som man ser varje dag, det gör en verkligen mörkrädd att rubrik efter rubrik skriker om en traoumatisk händelse till en annan.