svar på tal
Fick ett mail om att det inte fungerar att kommentera bloggen - jag ska kika på varför - men fick då en kommentar på mailen istället! Väldigt roligt att få höra vad ni tänker och undrar. Jag frågade Emilia om jag fick publicera och fick godkännande:
Hej Louise! Det verkar inte gå att kommentera på din blogg? Jag har läst den länge och ville bara fråga några frågor . Jag vill själv bli dansare men jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att komma dit och om jag ens vågar? Har du något tips på hur man ska tänka? Jag är också lite kluven över om jag ska läsa på universitet eller bara dansa, jag vet att du också är det (med teater) men hur tänker du för att lugna själen?
Svar: Jag tror att alla vågar, det handlar inte om hur feg man är, det handlar om hur väl förberedd man är inför vad som kan hända annars. Jag pratar inte om en plan B för jag är helt ärligt ganska osäker på att en plan B är så bra när man drömmer om ett så osäkert och speciellt yrke som dans eller teater. Har du en plan B så kommer det antagligen resultera i att du väljer den eftersom det är så svårt att lyckas inom dessa yrken. Däremot kan man vara mentalt och kapitalt förberedd på vad som händer om man inte lyckas, skillnaden mellan det och en plan B är att förberedelser kräver ingen uppmålad bild, som innehåller milestones och kraft. Förberedelser kräver ingenting mer än att du är förberedd och medveten om vad som kan hända om du inte får jobb på ett tag; kommer jag behöva söka jobb på 7/11? Byta till ett billigare boende? Byta land? osv osv. Allt detta är alltså bara förberedelser för dig och inte någonting man kan kalla en plan B.
Hur du kommer dit är olika för varje yrke men man ska alltid sätta upp ett mål: Vart vill jag vara i framtiden? Vilken scen, stad, föreställning osv. När man vet det måste man försöka sätta upp målstoplar för att komma dit; vad behöver du göra? Vad har andra gjort för att komma dit? Vilken utbildning är bäst? Man ska också tänka och googla på om det finns någon du kan kontakta för att få hjälp, eller kanske kan ge dig jobb som dansare. Att skicka ett mail och fråga efter lediga platser eller auditions skadar aldrig.
Kul att få svar
Emilia
Svar: Jag tror att alla vågar, det handlar inte om hur feg man är, det handlar om hur väl förberedd man är inför vad som kan hända annars. Jag pratar inte om en plan B för jag är helt ärligt ganska osäker på att en plan B är så bra när man drömmer om ett så osäkert och speciellt yrke som dans eller teater. Har du en plan B så kommer det antagligen resultera i att du väljer den eftersom det är så svårt att lyckas inom dessa yrken. Däremot kan man vara mentalt och kapitalt förberedd på vad som händer om man inte lyckas, skillnaden mellan det och en plan B är att förberedelser kräver ingen uppmålad bild, som innehåller milestones och kraft. Förberedelser kräver ingenting mer än att du är förberedd och medveten om vad som kan hända om du inte får jobb på ett tag; kommer jag behöva söka jobb på 7/11? Byta till ett billigare boende? Byta land? osv osv. Allt detta är alltså bara förberedelser för dig och inte någonting man kan kalla en plan B.
Hur du kommer dit är olika för varje yrke men man ska alltid sätta upp ett mål: Vart vill jag vara i framtiden? Vilken scen, stad, föreställning osv. När man vet det måste man försöka sätta upp målstoplar för att komma dit; vad behöver du göra? Vad har andra gjort för att komma dit? Vilken utbildning är bäst? Man ska också tänka och googla på om det finns någon du kan kontakta för att få hjälp, eller kanske kan ge dig jobb som dansare. Att skicka ett mail och fråga efter lediga platser eller auditions skadar aldrig.
Man ska alltid fråga sig själv; hur kan jag få ett jobb som får mig att känna att jag aldrig är "på jobbet" utan du är lycklig. Måndag, lördag, tisdag - whenever så är du lycklig för att du älskar det du gör. Det är dock, som jag sa väldigt viktigt att inte vara naiv utan alltid göra sig medveten om vad som kan hända, om det kan ta lite tid att tänka sig in i alla situationer. Försök att vara lite smart och förbereda dig genom att verkligen lära dig allt om branshen, träna hårt och se livet till vad det är: en stor soppa full av möjligheter! Kan andra lyckas så kan DU! Det är ingen annan typ av varelse utan alla är lika. Skulle du ångra dig eller verkligen inte vilja bli dansare om 10 år så finns det ju massvis av gratis utbildning i Sverige som inte försvinner. Kör hårt!!!