mypattern

Jag minns när jag tyckte att det var jobbigt att inte vara som alla andra. Att vara någon med ångest och enorma framtidsplaner. Att helt plötsligt få panikångest och förstöra en hel dag då andra gick på stan och skvallrade. Kanske låter konstigt men många dagar har jag bara känt mig väldigt udda och utanför, vem skriver hellre än bok än att gå på fest en fredag? Ibland var det jag. Istället för att prata om hur mycket man drack så ville jag oftast planera min marketing management degree istället (som jag ville ha då). Idag är jag dock så himla glad över att jag är lite udda och speciell. Min ångest är verkligen en del av mig och många gånger väldigt bra, för jag vet nästan alltid vad jag tycker om saker och ting inom bara några sekunder och på väldigt stark nivå. Det är härligt att inte alla förstår mig och hur det känns och kul att verkligen känna mig själv på djupet. Jag är också glad över att jag inte har låtit mig stoppas fast att alla andra har haft "roligare" för jag njöt verkligen av att planera min framtid. Speciellt eftersom jag är där nu!
                                         En sak som ofta gör mig glad är mat; kolla in detta!