Varje dag - en kamp
"Varje dag en kamp" så sa Filip från Filip och Fredrik när han berättade om sin ågest och sina dalar. Fredrik kunde inte alls förstå det och Filips mamma undrade varför det inte bara var att ta en promenad och rensa tankarna lite ... Ja, det är alltså väldigt svårt för utomstående att förstå, folk som inte lider av ångest, manodepressivitet osv. Jag själv är inte manodepessiv men jag har absolut en stark ångest som styr mig mer än vad jag tror. Jag mår verkligen superbra just nu men som Filip sa så är varje dag en kamp, man brottas med sina känslor och beslut tills man kommer fram till någonting tillfälligt som passsar tillvaron - sen slukas man av utmattning i sängen. Det är sjukt vad trött man blir av att ha ångest! Skönt att jag i alla fall inte märker av den kostant dagligen mer än kampen inom mig, det är jag ju van vid - hur är det annars att vakna upp om inte massor av frågetecken på hur man gör dagen så bra som möjligt? Jag tror egentligen att det är ett väldigt produktivt sätt att leva på, även om det suger musten ur en. Men vet ni vad? Varje dag är inte bara en kamp, "varje dag ett liv" är också sant, jag lägger inte så mycket energi på att grubbla om det inte hade varit för att jag söker lyckan, och att vara lycklig - det är att leva tycker jag!