tom
Härlig härlig söndag. För mig är söndagar till för att städa, mysa, måla naglar, tvätta, äta gott och plugga slattarna man inte hunnit. För att nästa vecka kan börja från början! När jag var liten hade jag alltid massor av söndagsångest men numera tycker jag att det är en underbar dag mellan alla aktiviteter för att fixa och vila upp.
När jag spelade in film förra helgen så pratade jag en lång stund med kostymdesignern vi hade. Hon har massvis av erfarenhet på de flesta teatrar i Kalifornien. Hon berättade för mig att en föreställning för flera år sedan hände något fantastiskt. Det var premiärkväll och final call för skådespelarna hade gått, vilket betyder att det är mindre än 30 minuter till föreställning. En kollega till Theresa (kostymdesignern) kommer fram och frågar henne "har du sett Steve?" (huvudkaraktären). "Nej, är han inte här?" frågar Theresa tillbaka och det visar sig att han faktiskt inte var där och ingen visste vart han var. De ringde hotellet och vänner men ingen visste någonting. Tillslut fick producenten åka iväg till hotellet där Steve bodde, efter tjat släppte städ in honom i Steves rum - men sängen var orörd, han hade alltså inte kommit tillbaka kvällen innan. Under denna helg var det filmfestival i stan så det kryllade av skådisar på gatorna, efter att producenten insåg att ingen Steve skulle komma gick han ut bland folk och skådisar för att se om det fanns någon chans att inte behöva ställa in. En kille, Tom, säger "jag kan göra det, jag har gjort den föreställningen för 5 år sedan" producenten säger OK och skyndar tillbaka med Tom. Alla skådespelare har ett snabbt möte där de förbereder sig på att behöva täcka in och fylla ut, eftersom Tom inte hade varit med och övat och han hade långa monologer som huvudkaraktär. 15 minuter försenat flyger ridån upp och allt är igång. 2 timmar senare sitter publiken, producenterna, regissörerna, kostymdesigners, ALLA helt förstummade. Det var den bästa föreställningen någonsin, alla skådespelare hade verkligen varit fantastiska med deras otroliga lyhördhet, uppmärksamhet och närvaro och Tom satte varenda ord i monologen och positionering i scenerna. Han var helt underbar och ingen visste att Tom inte var den egentliga skådspelaren.
På kvällen kom det fram att Steve hade åkt fast för rattfylla och sovit hos polisen ...
Mysig dag - torsk och potatis!
När jag spelade in film förra helgen så pratade jag en lång stund med kostymdesignern vi hade. Hon har massvis av erfarenhet på de flesta teatrar i Kalifornien. Hon berättade för mig att en föreställning för flera år sedan hände något fantastiskt. Det var premiärkväll och final call för skådespelarna hade gått, vilket betyder att det är mindre än 30 minuter till föreställning. En kollega till Theresa (kostymdesignern) kommer fram och frågar henne "har du sett Steve?" (huvudkaraktären). "Nej, är han inte här?" frågar Theresa tillbaka och det visar sig att han faktiskt inte var där och ingen visste vart han var. De ringde hotellet och vänner men ingen visste någonting. Tillslut fick producenten åka iväg till hotellet där Steve bodde, efter tjat släppte städ in honom i Steves rum - men sängen var orörd, han hade alltså inte kommit tillbaka kvällen innan. Under denna helg var det filmfestival i stan så det kryllade av skådisar på gatorna, efter att producenten insåg att ingen Steve skulle komma gick han ut bland folk och skådisar för att se om det fanns någon chans att inte behöva ställa in. En kille, Tom, säger "jag kan göra det, jag har gjort den föreställningen för 5 år sedan" producenten säger OK och skyndar tillbaka med Tom. Alla skådespelare har ett snabbt möte där de förbereder sig på att behöva täcka in och fylla ut, eftersom Tom inte hade varit med och övat och han hade långa monologer som huvudkaraktär. 15 minuter försenat flyger ridån upp och allt är igång. 2 timmar senare sitter publiken, producenterna, regissörerna, kostymdesigners, ALLA helt förstummade. Det var den bästa föreställningen någonsin, alla skådespelare hade verkligen varit fantastiska med deras otroliga lyhördhet, uppmärksamhet och närvaro och Tom satte varenda ord i monologen och positionering i scenerna. Han var helt underbar och ingen visste att Tom inte var den egentliga skådspelaren.
På kvällen kom det fram att Steve hade åkt fast för rattfylla och sovit hos polisen ...
Mysig dag - torsk och potatis!