problem är inte problem
Jag ska verkligen inte klaga på min tillvaro just nu. Jag hade avundats mig själv om jag fortfarande bodde i min lilla lägenhet i lunden och jobbade på BS. Inget fel med det livet men så som livet är nu är svårslaget! Man blir väldigt inne på böcker, siffror, ekvationer, redovisning och computer science men ärligt - det finns så mycket MER. Allt detta är viktigt men om man inte får exakt de resultaten man kämpat efter så löser sig det flesta tillslut ändå. Nu låter det som att jag har gett upp - absolut inte - men ibland när jag tänker tanken på att inte få godkänt i financial accounting finns det liksom inget ljus. Jag kan bli helt galen och undra hur livet ska gå vidare. När jag och killen låg i vattnet och plaskade som två barn igår fick jag verkligen sån insikt "det löser sig, det är inte hela världen". Jag tror att jag har klarat kursen men med så mycket annat i livet; så länge man har gjort ett stort steg för att komma dit och fortfarande har drömmarna kvar - så löser sig de små snedstegen som ibland kommer. De är faktiskt oundvikligt. Vad är det man säger; det är inte problemet som är problemet, det är din inställning till problemet som är problemet. Eller?
