Lost
Fy vad mycket det är att plugga nu, bara tre veckor kvar tills vi åker hem. Härrom natten hade jag en så hemsk dröm. Jag var jagad av kaliforniens massmördare för att jag vittnade hans mord. Alla nära och kära fick säga hejdå för det var så farligt att vara runt mig. Jag och Markus hade två barn, som jag aldrig varit med. De visste inte vem jag var...
Kanske drömde jag detta för att jag insåg hur lite jag hjälper till med saker här hemma, Markus har koll på vad som ska handlas, när vi ska tvätta, att vi har nog med mynt att tvätta, när diskmaskiben ska köras (jag vet knappt hur man gör) eller hur hyra och räkningar ska betalas. Jag känner mig helt lost men måste bli bättre, man vänjer sig fort vid ett mönster som detta...
Nu ska vi släcka ljusen och krypa till sängs!
