aj!
Vaknade upp av att jag låg och kved "var är min bebis?" tänkte jag i lite panik - tills ja, jag inser att det är en dröm och att lillkillen inte försökt amma precis. Jag hoppas verkligen att det inte gör så ont som det gjorde i drömmen att amma men antagligen är det värre! Mamma lärde mig hur man skulle göra, tänk så verkligt det kan vara i en dröm! Jag var visserligen 28 så barn var inte tidigigt eller befängt men det kändes ändå lite konstigt för jag tänkte hela tiden "jag har ju inte gjort allt på min lista!" men nu kan paniken lägga sig, tack och lov. Bara att börja beta av nu känner jag! Ha. 