mypattern

Jag har ofta väldiga fördomar om vilka människor jag kommer att umgås med, nu eller i framtiden. Jag tänker att de är personer som till utseende och åsikt är lika mig. Dock är det verkligen helt ointressant hur man ser ut och vad man tycker – vad som får mig att känna gemenskap och vänskap är bara själva saken att man tycker något! Att man vågar stå ut, tycka till, ha konstiga åsikter, tänka djupt, tala ut, har höga drömmar och positiv energi! Jag har verkligen märkt det nu, och när jag tittar tillbaka så ser jag ett mönster av människor som jag inte alls varit lik till det ytliga eller åsiktsmässigt – men dessa personer har varit precis som beskrivit ovan – som mig! Jag tycker att det är superhäftigt. Jag och en kollega (mycket olik mig till stil och mål) pratade om bröllop idag då det är lite yra på jobbet. Hon säger då att hon verkligen inte ska gifta sig i en kyrka, jag svarar snabbt att jag instämmer. Då tittar resten av bordet på oss förvånande ”varför?” våra svar blir (i mun på varandra) ”jag är inte kristen, varför inte en Moské då? En kyrka är lika fel som något annat – för jag är inte troende och kan inte känna att jag tror på det talet som prästen håller”. Alla blir tysta och förvånade… Man får göra som man vill – men jag tänker inte stå där och se glad ut i en miljö där jag inte känner mig hemma och inte kan tro på ett ord som sägs, jag kan inte bara låtsas! Så är det bara och jag gillar folk som vågar tycka till och bryta mönster!