göteborg sorg

Nu är alla väskor upp-packade, naglarna har fått sig lite lack och kvällen börjar träda fram. Jag tittar ut över Göteborg och känner bara sorg. Jag vill tillbaka till mitt hem, mitt land och min plats. Jag känner mig så otroligt missanpassad här och blir bara arg och besviken på folk och system. Just nu skriver jag på min bok och försöker få ur mig alla starka känslor som kommer upp från förr men också nya iakttagelser från den tredje gången jag nu är på besök från staterna. Denna gång är det verkligen starka känslor som spökar och jag kan ta på varenda en. Varför trivs jag inte här? EN anledning är följande;
- Jag vill aldrig vara som alla andra - Det kan man säga utan att lägga för stor tyngd i själva betydelsen men tänk efter. Göteborg, alla ska klä sig i samma moderna stil, gå till samma inneställe och dricka samma hippa drink. Man ska tycka samma om frågor i samhället och helst av allt inte sticka ut. Man ska ha samma upptagna uppsyn och leka drottning över världen när man struttar fram gå gatan. Tycker man att någon har en fin klänning kan man inte säga det utan ska istället blänga så att personen kanske känner tvärtom... Bara små saker som detta kan göra mig så trött. Jag vet inget som gör mig mer lycklig än att sticka ut! Med åsikter, kläder, drömmar, situationer och intressen. 
Ja, jag är hård och generaliserar nu men i nuläget känns allt så hopplöst ... 

Någon och något jag däremot älskar är lördagsfrukost hos Mikaela ! 
 
Kommentera inlägget här: