"Ja"

Jag stod på tågstationen med solen i ansiktet. Jag struntade i att klockan tickade och gjorde mig sen till jobbet. Blickade bort mot min gamla gata och ville gå bort dit, en promenad med lite musik, kanske en tår - för att rensa tankarna i min lilla hemort. Ett skott stör min tanke och jag skyndar med blicken ner mot telefonskärmen, kapten blev skjuten! En skrällig musik spelas och intendenten ser chockad ut, sedan får även han en kula i magen. Vilka konstiga öden man kan råka ut för - tänker jag. Jag längtar till den tid i livet då man har vart med om allt det där konstiga (inte skottlossning kanske) som man sedan kan berätta om. Jag vill ju alltid vara med om Roliga saker men just Konstiga, för att man är ung och oerfaren. Det tar trots allt en ganska lång tid innan man är säker på vad man vill och är här i livet, innan  man kan äta all mat, skrika ut klockrena åsikter eller känna sig bekväm med att säga "nej" till det man inte vill vara med om och ta vara på alla "ja" tillfällen.

Idag klarade min bror sitt teoriprov - Grattis!
 
Kommentera inlägget här: