lider av deras tviviel
Min termin har verkligen varit tuff, jag trodde nog att jag var starkare än jag är. Redovisningslektionerna, som jag skrivit lite om, har verkligen tagit på krafterna... Jag har gjort alla läxor och uppgifter, till och med hjälpt Markus många gånger om han inte hunnit; ändå tror läraren att jag skrivit av honom varje gång. Hon tror inte att jag gjort läxorna själv. När jag hade på mig en klänning en dag för att jag skulle på möte med min Business lärare; så frågade redovisningslären inför hela klassen, med ett hånfullt skratt "ska du på fest eller?". Jag får alltid svåra frågor under genomgångar som hon vet att jag inte kan svara på; för att jag ska se dum ut. För ett par veckor sedan frågade en klasskamrat Markus "har du läxorna från kapitel 5? Jag behöver nämnligen göra om mina och det underlättar om jag kan få kolla på dina svar" Markus svarar "Nej tyvärr de är hemma". Jag sitter där mellan dem och väntar på att han ska vända sig till mig, eftersom jag hade alla svar och läxor med mig, men han säger "fasen vad synd ... Skulle jag kunna komma hem till er och hämta den ikväll?" Jag var så kränkt ... Han åker hellre hem till oss efter sitt jobb än att ens fråga mig, som är i samma study group som båda dem, om jag hade läxan med mig. Jag blev så arg så att jag slängde min läxa på honom och sa "du kanske inte ville ha MIN men där har du alla svar, om du inte väligt gärna vill ha Markus handstil?!". Aldrig är det någon som frågar mig om någonting när vi jobbar på lektionerna, bara Markus. Min kille är verkligen duktig, men om han inte är där eller kan svara så kan jag väl på en chans? Jag vet inte varför jag ens tar åt mig men efter varje lektion var jag lika arg och ville slänga i bildörren, kasta väskan och skrika. Nu är det över och jag hoppas att mitt betyg blir positivt. Jag försöker se ett slut på den här kampen - att se ut som en dum blondin när man går skolans svåraste program - men jag tror aldrig att det kommer. Min frisör skrattade till när jag berättade om min business och ingen verkar tro att jag verkligen kan. Det är någonting som jag kommer att få leva med och helt enkelt bevisa motsatsen för de som tvivlar. Det är peppande att se det så; men ibland tar det väldigt mycket energi... Stå på er! Och visa vad ni går för!
