mypattern

Ibland får jag för mig att folk dömmer mig av mitt utseende. Ofta är det så, men ofta är det inte så. Säg att det är 50/50 vad gäller den saken... I situationerna då jag märker att folk inte gör det utan ser mig som vilken gruppmedlem eller klasskamrat som helst - kanske till och med en duktig en - blir jag ofta förvånad; jag är ju blond? Jag har en fin figur och klär mig i skjorta och klackar till skolan - men det finns dem som inte hänger upp sig på det utan kan se mig för den jag är. Det är viktigt att inte bli ett offer och försöka extra hårt att få respekt eftersom 50% av gångerna dömmer folk inte mig, då är det ju dumt att gå omrking och tro det, eller hur? I de lägen då folk gör det får jag helt enkelt skratta lite inombords, alla får tro vad dem vill - men jag är ingen dum blondin. Ärlig talat så gör det mig inte så mycket, jag vet ändå att jag kommer att bli framgångsrik i framtiden, men det är dumt att slösa energi på de människor som inte har någon självkänsla... Framförallt inte lägga energi på de som faktiskt inte behöver döma för att må bättre. 

Sometimes I think that people are judging me by my appearance. It is often the case, but often it is not so. Say it is 50/50 with to the matter ... In situations when I notice that people do not, they see me as any group member or classmate - maybe even a good one - I am often surprised, I'm the blonde? I have a nice figure and dress in shirt and heels to school - but there are those who are not hung up on it, and can see me for who I am. It is important not to become a victim and try extra hard to get respect because 50% of the time people are not judging me, so it's stupid to go around and believe so, right? In situations where people do it, I just laugh a little inside, everyone can believe what they want - but I'm not a dumb blonde. Honestly speaking, it does not bother me, I still know that I will be successful in the future, and it's silly to waste energy on those people who have no self-esteem ...