Keep on walking
Det finns inte mycket som slar kanslan av att vara helt utelamnad till fel manniskor och fel riktning. Att manniskor man trodde fanns dar och stottade sticker en kniv i ryggen nar ingen ser. Manniskor som man visste alltid skulle stalla upp for en och vilja en val, som helt plotsligt ser dig som en irriterande insekt.
Vad som gor det hela lite varre ar att en mexare totalforstort min telefon vid ett forsok att lasa upp fran min opreator, och varan van i huset lyckades trasha internet sa signalerna racker inte for att ringa pa skype eller viber... Just nu onskar jag bara att jag hade en morbror har som bara fixade allt, klappade mig pa axeln och sa att allt kommer att losa sig. Det ar visserligen inte sa langt att hyra en liten bil och ta sig till mitt gamla hood, Phoenix, men tiden finns inte riktigt till.
Jag ar faktiskt sa arg sa att solen gor mig forbannad och havet skrammer mig. Vad jag har lart mig av erfarenhet kan man dock aldrig lagga sig, man maste pusha tills man kommer over kanten och saker och ting borjar ga battre. I just have to keep on walking...
* For er som tror att jag och M har separerat, oh no. Det handlar om saker relaterade till skolan.
