nu orkar jag lite till
Vilken underbar morgon! Jag körde ner killen till surfen och ställde bilden på stranden, idag kände jag mer som en PW istället för att åka till gymmet. Solen gassade redan 7.30 och jag behövde få lite D vitamin. Så vackert det är här med de långa stränderna och hamnen med alla båtar. Det var fullt av folk som motionerade, båtar som sänktes i havet, och rullskorsåkande gamla par. Det är stunder som denna då jag verkligen tycker att allt slit är värt att kämpa med! Det är så himla jobbigt att bo i USA ibland för pressen är så stor; om jag skulle få dåliga betyg måste jag åka hem, här finns det inga omtentor, om jag råkar glömma att fylla i en av 100 formulär måste jag ut ur landet och kanske aldrig får komma tillbaka, jag måste hela tiden planera för hur jag ska kunna stanna efter skolan (vem ska jag jobba hos, hur ska jag sälja in mig, vad kan jag göra idag som ser bra ut på mina records och kan göra mig bättre än en Amerikan) osv osv osv. Jag kan bli helt tokig ibland och bara åka hem till lilla Sverige - som aldrig skulle kasta ut mig eller sätta så myket press. MEN NU känner jag mig full av motivation och välkomnar pressen - utan press ingen framgång!
