STÅ UPP
Fredagar brukar alltid innebära att man kommer hem från jobb/skola och är helt slut, tar ett glas vin och börjar planera middagen eller småtittar lite på tv. Idag däremot, när jag kommer hem, har killen städat hela lägenheten och vill ta med mig ut på en promenad. Så, en timme senare sitter vi nu här efter 1.1 mil och börjar planera middagen nu istället. Så skönt att fira in helgen ordentligt mör!
Vi tog en så härlig och inspirerande pronmenad i hamnen, åt glass och pratade om allt - som vi alltid gör. Jag inser att jag har så himla mycket starka åsiker och ju mer tiden går - ju mer åsiker får jag. Jag har liksom svårt att rycka på axlarna eller inte stå upp för vad jag tycker. Ibland kanske jag hintar någonting högt, som att jag blir arg på skrikande barn på restauranger men då är Markus snabb på att tona ner mig ... Snart är det även IBS lunch då man ska få Diplom för de som ska vara här ett år och har gått IBS programmet. Jag har hoppat av det redan första terminen men om jag vill gå dit och bli klappad på axeln så får jag ändå ett litet intyg att jag har pluggat 24 units (timmar) på SBCC då det är flera år kvar tills jag har en riktigt utbildning. Jag tror att ni alla vet vad jag känner för den här organisationen och vet hur lurad jag blivit. Missförstånd kan alltid ske med en kund, då är det vad man gör åt det som räknas, efter att jag hörde "finns inget vi kan göra" insåg jag att företaget faktiskt är det sämsta jag varit med om, för ett företag kan ALLTID göra något.
Hur som helst, är det många som säger "men gå på lunchen, du kan ju bara äta lite mat och träffa de andra" men tyvärr fungerar jag inte så. Jag kan inte gå dit och le lite, få mitt lilla intyg och applåder, för jag står för vad jag tycker och jag vågar det. (!) En så enkel sak som att säga nej är svårt för mig och säkert många när det gäller små saker och vänner men jag har blivit mycket bättre på att stå upp för vad jag egentligen vill och tycker, det rekommenderas! : - )
