Teater...
Tycker att det är så tråkigt att passionen för teater inte finns längre. Jag tycker att det är roligt på lektionerna, men jag har väldigt svårt att hitta min inre kista med känslor. Det lyser inte i mina ögon när jag står där framme. Allt jag gör är att övertänka och kritisera (i huvudet) hur teater egentligen ser ut. Metoderna i Sverige är lite annorlunda och faktiskt till viss del bättre eftersom det handlar så himla mycket om det naturliga, känslan för stunden. Här är det lite mer Amerikansk komedishow på det hela. Väldigt mycket gester med armar, vridna ansiktsuttryck och onormala röster... Har svårt för det. Jag kan inte riktigt se mig själv i den branshen igen, men man vet ju aldrig med mig!
Idag tog vi en lång pw för att rensa tankar och hålla händer.
