Försöka duger
Nej. Jag vann inte det jäkla stipendiumet. Listan med människor som vann kunde utlysa att de hade en stor vikt hur mycket man verkligen visade att man ville vara i den branshen och att man kämpar för att kunna vara en del av den. Jag har faktiskt ingenting med det att göra längre och kunde antagligen inte ens ljuga om att jag ville. Jag ska inte sticka under stolen att det känns otroligt tråkigt för 1.000 dollar hade suttit fint - men de är till för dem som kämpar för att stå på scen. Inte för någon som tappade passionen över en natt... Jag försökte i alla fall, det är jag stolt över!
Man får inte stoppas av ett nej. Även om teater inte är mitt mål i livet får jag inte låta mig själv sjunka av ett nej - speciellt inte om teatern hade vart min stora passion fortfarande! Man ska aldrig ångra det man gjort - bara det man inte gör. Tänk så mycket man går miste om annars, som man inte vågar göra? Man vet aldrig varför ett nej kommer på posten, men man vet i alla fall att inget brev alls hade kommit om man suttit still. Jag är i alla fall med i svängarna även om det blir nej ibland och ja ibland - det är spännande.
