Extra sprallig
Undrar varför man blir så nervös av att stå framför människor man inte känner och dela med sig av en personlig monolog. Jag blir ofta inte nervös när det handar om föreställningar men auditions har en tendens att få mig lite extra sprallig. Jag försökte bara ta det lugnt - inte öva för mycket på monologen för att förstöra innehållet och göra den platt. Samla mig och bli lugn men inte för lugn för lite nervös ska man vara. Sen var det dags att gå in genom dörrarna, kändes som Idol då mitt namn blev uppropat och de ljudisolerade dörrarna öppnades. Allt man kunde se var en stol i ett skarpt ljus, allt annat var svart. Det var bara att leda sig fram till stolen och chansa på vart alla bittra tanter satt... Känner verkligen att en sten har släppt nu när det är över! Hur det än går så är jag väldigt stolt över mig själv som gjorde det fast ingen tvingade mig eller pushade mig.
Det var inte riktigt så här det såg ut - men känslan är nog densamma...
