mypattern

Common sense is not that common - jag vet inte hur många gånger per dag den meningen ploppar upp i mitt huvud när man förvånas över att ett svar på en fråga är så uppenbart, när man rynkar på ögonbrynet för att läraren måste repetera saker 100 gånger och elverna ändå gör fel, när man inte längre bor med sin sambo i en lägenhet utan delar hus med 5 andra eller jobbar på det sättet som jag gör ihop med en byrå (tänker inte nämna namn) som ofta förvånar mig (pratar inte om företaget jag jobbar på utan en byrå  jag samarbetar med ibland). Det betyder inte att jag är någon supersmart översittare och alla andra superdumma, det handlar bara om common sense, det har ingenting med smarthet att göra - egentligen. För mig är saker ibland så uppenbara, hur man beter sig, hur man lyssnar och hur saker och ting ska pusslas ihop. Man kan inte sitta och rita på blocket för att sedan behöva fråga läraren vad han/hon just sa, man glömmer inte materialdagar (!?) och stavar inte fel på innehållet heller (!?), man kommer i tid till möten och man går inte före folk i en kö. Vill man ha ett jobb måste man söka ett jobb och vill man ha ett bättre jobb måste man slita... Tydligen är inte dett så uppenbart för alla. 

 

För inte så längesedan fick jag uppgift att samla ihop alla proven på en klass. Läraren hade sagt till oss 5 gånger "skriv erat nummer som står bredvid ert namn - till höger på provets kant". Tror ni att hälfen hade ett nummer skrivet? Tror ni den andra hälften hade skrivit sitt nummer till höger? Tror ni att resten hade skrivit rätt nummer? Nej. Jag fick stå som en arg tant och skrika "vems är detta?! vart är ditt nummer?!" svaren var allt från; vilket nummer? Jag har inget? Vart står det? osv... Fy fararo för att vara lärare. Det är ju för fasen college vi går på.